Allvaret börjar.

På måndag börjar allvaret, jag ska börja jobba hos min bror och då jäklar blir det åka av kan jag säga. det blir fullt upp även under helgerna. Den här helgen exempel på lördag ska jag iväg på möhippa så det blir typ några timmar bort där. Sen på söndag blir det några timmar bort också då jag och mamma ska fixa naglarna till bröllopet. Och ja bröllopet är helgen efter det och då ska jag vara brudtärna vilket ska bli jätte roligt och en ära att få vara det.

Det känns jätte kul framför allt att få börja jobba igen och dessutom ska jag få lära mig att lackera också vilket jag aldrig gjort förut men det ska bli jätte kul att få skola om sig igen. Idag ska jag försöka med att hinna städa undan lite grann och tvätta medan Hailie är på dagis. För sen i veckan blir det ont om tid då jag kommer sluta fem så det kommer bli ganska ont om tid.

The One and Only!

Det är precis vad han är i mitt liv och de kommer han alltid vara annars skulle hans namn aldrig vara tatuerat på min högra vad. Jag skaffade honom i min ensamhet när jag flyttade hemifrån första gången 2006. Det har alltid varit jag och Samuraj. Namnet fick han pågrund av att jag visste att han skulle bli stor och in ge en respekt hos andra människor. Han gör det än idag på folk som inte känner oss, men någon snällare hund finns inte för mig.Han ser skräck injagande ut med sin nosgrimma och sina 72 cm, nosgrimman har han för att han drar så förbannat annars. Han ser farlig ut för man ser vad hans ursprung kommer ifrån och det är från schäfern. Han skulle aldrig våga göra illa någon för den repsekten har han. Vår dotter får göra precis som hon vill med han, visst han muttrar åt henne, men det räcker med att jag säger åt han med mörk röst så slutar han med detsamma.

Han ska lära sig att henne säger han inte till och rör inte henne för då gör han mig besviken och det vet han.

Som sagt när vi var nere vid min släkts sommarstuga och folk frågar om han mår bra nu med ärret han fick efter en operation som gick otroligt fel, så ja han mår bra idag och är sig själv. Men hans nerver där är inte detsamma och han har lite men efter det. Men hade vi inte tänkt så fort som vi gjorde den natten hade han inte funnit hos oss idag. Visst veterinären var utexaminerad och alla förtjänar sin chans men hon borde ta sig jäkla ansvar och erkänna att hon gjorde fel mot oss och hon kunde ha rådfrågat med mer erfarna veterinärer.
Samuraj är idag för mig mer än en familjemedlem och hund. Han betyder allt för mig och snart fyller han 7 år. När jag träffade min sambo skulle han bli 2 år. Jag älskar dom båda otroligt mycket på olika vis. Min sambo är ju min sambo och jag älskar han mer än något förutom vår dotter så klart det är de finaste jag har. Samuraj, skulle jag definitivt rädda livet på igen utan tvekan oavsett situation. Han är en bästa vän som alltid funnits där och jag känner mig alltid trygg i hans sällskap.
Sammy börjar bli till åren nu och vi har bestämt att när det blir dags och om sammy skulle lida av något slag tar vi bort honom. Men när vi väl gör det kommer det bli en jobbig period för mig framför allt för han är bland det bästa i mitt liv. det är alla mina djur. Han är min mammas fyrbenta barnbarn och helt underbar. Men han sätter ribban högt för andra djur i mitt liv.

Jag tror på det en bekant till mamma sa att man blir utvald att ta hand om dessa själar. Och vi är utvalda att ta hand om Hailie så varför inte samuraj också. Jag vet att vi har haft besök från andra sidan förut, nu är det mystiskt lugnt här hemma. Men glöm inte att jag känner närvaro i andra byggnader också som jag besöker. Jag vet att det finns något där ute vi inte förstår oss på som rör sig men jag accepterar det och är mindre rädd för det.
Som sagt var min samuraj kommer alltid finnas och han blir oersättlig i mitt liv. För han är The one and Only.!

Framtid..

Nu är dottern ska börja på dagis så kan man i alla fall försöka hitta ett jobb men det är dock inte så enkelt. Det finns begränsat med jobb och det är svårt att hitta ett som passar min livsstil just nu förut var det inga problem med arbetstider men idag kan det dock bli det. jag har mycket ideér på vad jag vill göra och vad jag skulle kunna göra men det är ju just det att komma igång och sätta det till verket. jag har en del drömmar också men det är som sagt var en väldigt lång bit att gå men ska man verkligen bromsa sina drömmar bara för att det kan ta tid?

Man vill ju inte ge upp sina drömmar heller och låta det vara för att sen långt senare i livet ångra att man aldrig gjorde dom. En grej som jag tänkt göra nu men som dock är svårt med familj och barn nu, eller det har varit en dröm att få gå med i försvaret som yrkesmilitär. Militären har alltid varit intressant för mig men jag har inte riktigt känt att jag har karaktären kanske för att klara av det. Förr var man ju så blyg och vågade inte riktigt för man var rädd att det skulle gå dåligt.

Mina drömmar är idag att på något sätt jobba med tysk militärhistoria, kanske starta eget eller kanske plugga vidare till något som leder mig till detta eller kanske jobba med att informera och hjälpa andra med barn som har dysmeli. Eller kanske få jobba med krigsskadade och möta dom, som jag har skrivit i ett inlägg sen långt tillbaka, så tror jag att krigsskadade och dysmelister kan dra nytta av varandra och ge stöd å hjälp i vardagen.

Men som sagt ska man uppfylla drömmarna eller ska man bara låta dom vara just det... drömmar?? Som sagt det gör mig kluven så just nu vet jag inte riktigt vart jag ska börja någonstans.