Från tvåsamhet till ensamhet!

Glad påsk allesammans!

Tänkte faktiskt slänga in ett inlägg om att gå från tvåsamhet till ensamhet. Det är bland det tuffaste du kan göra och speciellt om man redan har börjat skapat en familj och bygga på en framtid som sedan slåss i spillror.

Jag skriver detta just för att jag vet om en kvinna just nu som har nyligen separerat precis som mig, men som ha två barn. Man lämnar det man trodde var tryggt och de som man trodde var ens framtid. Man lämnar det som var ens hem för att börja om på nytt och skapa en ny framtid som man inte vet hur det kommer att se ut. Det blir en otrygghet och framför allt ensamheten är jobbigast.

Ensamheten är bland det jobbigaste du kan uppleva om man levt med någon under många år. För mig har det gått två år nu att vara ensam. Det blir lättare med tiden men visst saknaden av att komma hem till någon som faktiskt väntar på dig är jobbig ibland. Du måste ju göra allting själv det finns ingen där som har diskat eller lagat mat när du kommer hem. Det finns ingen du kan ta ett glas vin med en fredag kväll. Det finns ingen som plockar undan alla leksaker när ungarna inte är hemma eller städar alls.

För mig har det alltid varit att bita ihop och försöka klara mig själv så gott det går. Men visst jag har inte alltid varit stark. Det finns dom kvällar jag faktiskt också har suttit hemma och gråtit utan anledning i min ensamhet för att jag bara inte pallar mer. Men samtidigt att få det ur sig på något sätt är ett måste annars mår man bara sämre.
Det som gör mig stark idag är att jag vet att ja fixar att vara själv och jag har äntligen tagit mig upp på fötter igen. Men det har ju tagit sin tid. Det fanns den tiden jag inte ens orkade städa utan bara struntade i det för min ork fanns inte.

Det som skrämmer mig mest just nu är att hitta någon som man verkligen älskar och det sen visar sig sen senare att det är samma skit igen som man måste uppleva. Som mannen jag nyligen var tillsammans med att hela tiden upptäcka saker som man bara blir förbannad över är bara fruktansvärt frustrerande. Namn på olika kvinnor som han har hållt i elden samtidigt som mig är bara fascinerande att man bara orkar hålla på att leka med sånt när man närmar sig 30 år. Det har jag redan slängt i ansiktet på honom.
Men som sagt var jag ha gått vidare för jag kan göra det då jag slösar ingen tid på att stanna för att jag vet det finns någon mycket bättre där ute och jag förtjänar så mycket bättre.

Och idag tänker jag inte fälla tårar för någon dåres sjuka ideér heller. Att leka runt med olika kvinnor så tänker inte jag vara en av dom för jag är vuxen och kräver något mycket mer än att bara leka.
Jag ha stött på så mycket "players" att jag själv har blivit en "gamer".

Jag kan alla lekar, jag vet vad som kommer att hända och jag vet hur det går till. Jag kan alla söta ord, jag kan alla sätt man döljer saker på, jag kan alla repliker. Så jag stannar inte. Och kan man inte vara seriös som människa så går jag. Och har jag gått så vänder jag aldrig tillbaka heller.
Jag ger dig fingret bara och fortsätter med mitt liv. Jag ödslar inte längre onödig tid på folk jag vet inte kan vara ärliga och visa vem dom är egentligen.

Vill man vara med mig får man jobba för det och inte tvärtom. Mitt hjärta är inte till salu. Du måste se till att förtjäna att få en plats där genom att visa mig vem du är och vara ärlig mot mig hela tiden och visa mig kärlek lika mycket som jag gör.

Livs förändringar!

Goddagens allesammans!

Nu är det äntligen lördag och solen skiner och våren börjar kännas på riktigt nu. Jag har själv alldeles nyss kommit in från en promenad med min hund och det var riktigt skönt att komma ut och röra på sig lite.

Dagens inlägg handlar lite om att jag har gjort ändringar i mitt sätt att leva, allt för att jag har verkligen börjat inse hur beroende man blir av olika slag av social media såsom facebook.
Jag har tagit bort mitt facebook konto just för att vad gör man där. Jo man lägger upp bilder, kollar upp vad andra gör eller lägger upp olika filmklipp m.m.

Jag kunde kolla i mitt facebook konto flera gånger om dagen utan att det faktiskt hade skett något nytt där. Så jag beslöt mig för att ta bort det. Så istället för att göra uppdatering av en liten status om vad jag gör om dagarna kan jag lika gärna börja skriva inlägg här i stället om vad som händer i mitt liv och vad jag gör för något.

Sen orkar jag inte sitta på facebook och se vad alla lägger upp för nyhets inslag från olika tidningar där det oftast står om samma sak och vad folk anser är samhällets problem. Som till exempel flyktingar, IS och även nu som har börjat växa i tidningarna är barnäktenskap.

Men som sagt jag dömer ingen av deras åsikt, härkomst eller så alls. Jag tycker inte man kan göra det utan att har lärt känna en person riktigt bra. Man måste våga lära känna människor för att veta vad som stämmer eller inte. Själv kan jag säga att jag tycker att svensken är idag väldigt fördomsfull och reserverade människor som inte oftast vågar låta något nyss ske i landet eller ja åka iväg till andra inte alls lika turistade länder. Detta för att man är för feg och har sina fördomar redan från social media in printade i huvudet.

Jag älskar att träffa nya människor hela tiden och framför allt med annan härkomst just för att dom har levt annorlunda och deras land är annorlunda jämfört med vårat. Och det är mycket spännande att höra deras historier och upplevelser. Men man kan ju inte undgå att det finns faktiskt puckon och idioter i alla länder även här. Detta beror ju även på att vi alla har olika lagar att leva efter och det är inte lika säkert att leva i andra länder som det är här. Vi har det väldigt bra.

I alla fall jag har bestämt mig för att göra något bra här i världen och faktiskt vara med att påverka i människans dåliga sidor. Är man inte med så kan man ju inte påverka världen eller andra. Jag vet att Sverige är stort deltagande i något som heter LoveNepal. Där det är en svensk organisation som hjälper små flickor just från Nepal att bli räddade från barnsexslaveriet. Det är en mycket brutal historia dom möter och jag hoppas att fler ska bli mer engagerade just för att alla ska ha sin rätt att kunna leva ett vanligt liv. Man kan bli fadder till dessa flickor och kunna påverka och ge dom en bättre framtid och ett bättre liv. Vilket jag faktiskt skulle vilja göra.

Detta är livsförändringar jag kommer eller har gjort. Men detta innebär inte bara att jag kommer hitta mig första svenska kille att bli tillsammans med heller. Utan vi får se vad allting bär av någonstans.
Som sagt det är väldigt fint med mulattbarn och det . Så vem vet vilken partner jag kommer att välja.

Moving on !

Ja livet rullar på igen. Allt är som vanligt som för ett år sen. Konstigt nog så gör det mig inget alls, kanske nog för att det var väntat.

Ja att dejta och hitta någon annan just nu ligger inte mig närmast hjärtat just nu. Det är svårt i dagens samhälle att hitta någon som är seriös i det dom ger sig in i. Och jag känner själv att jag är väldigt allvarlig i det jag gör i mitt liv just nu. För mig är inget en lek längre. Man ska fan i mig go all in om det ska vara annars är det bara att försvinna. Stå inte i vägen för mig, jag kör över dig.

Har blivit utbjuden på date för bara några dagar sen. Men det är avbokat för att det va fan i mig inte okej från min sida alls. Jag har lärt mig känna efter och läsa av folk hur dom pratar om sig själv och uppför sig. Och den här snubben var inte alls okej och det märkte jag rean när han pratade om sig själv eller när jag pratade om mig. Först ville han att jag skulle glömma mitt förflutna och det är för mig nej tack. För om jag glömmer då hur ska jag då veta vad som format mig som människa idag? Sen talade han om att jag skulle aldrig hitta någon som honom.

Nej det kanske stämmer, för en mer arrogant människa har jag aldrig varit med om. Va fan är det för fel på folk idag?

Så det fick faktiskt vara. Jag blir liksom inte förvånad längre över hur vissa uppför sig. För mig är det just nu svart eller vitt som gäller. För jag tänker inte leka en massa lekar längre. För jag vet själv att jag är värd så mycket bättre. Kör med öppna kort annars är det bara att gå för jag får reda på allt förr eller senare.

Så just nu klarar jag mig fint själv med min dotter. Om jag så fan ska göra det i många år till. Ingen ska längre få pissa på mig. För nu är det över med det och jag ger konsekvenser av det också.
Allt dåligt som händer just nu får min styrka bara att växa sig starkare och jag växer i mig själv. Jag tänker inte vika under och jag reser mig bara mer för varje dag.

Så just nu behöver jag ingen annan än bara min dotter för vi har det bra bara hon och jag tillsammans och det är jag jäkligt stolt över.

Att vara mig!

Hejsan alla vänner!

detta inlägg har nog inte så mycket med titeln att göra faktiskt.
Det var längesen jag blogga som vanligt, men nu är det dags kände jag. Mitt förra inlägg som finns på denna blogg är bara att glömma nu. Det är till att försvinna just nu tyvärr.

Det är i alla fall så det känns.  Det känns som att det sakta men säkert försvinner från min sida och jag orkar inte mera nu att sitta och vänta. Och som jag sagt till många i min omkrets att hur länge ska man vänta på kärleken? jag måste ju tänka på min framtid och framför allt min dotter framtid. Och framför allt min dotters framtid. Då jag själv inte blir något yngre längre. Jag har ju mina planer och mina drömmar att följa.

Den mannen jag trodde mest av allt på i mitt liv. Har inte ringt på evigheter och han ha sagt ett hundratals gånger att han ska komma. Men nu har det passerat ett år och inget händer. Jag har ledsnat och jag måste se till mig själv och min dotter och våran vilja över vad som ska hända i vårt liv.

Jag måste även kanske inse att den personen jag trodde ljög mest för mig kanske har talat sanning hela vägen.  Så vad gör man då?

Känns mer som att jag skiter i allt just nu och jag orkar inte bry mig om vad mina känslor befinner sig. Jag behöver inte genomgå ett drama till, utan jag behöver en stabil person i mitt liv som alltid kommer att finnas där. Men jag känner att jag orkar inte med kärleken alls för just nu finns det inte för mig. Och jag klarar mig bra själv också. Men det är synd att det känns så när jag har så mycket drömmar själv som jag vill ska bli sann.

Men just nu får det bara dö ut allting vad gäller mina känslor. Jag behöver så mycket bevis och övertalning för att tro att detta ska ha funkat överhuvudtaget just nu.

Så just nu är det sorry boys men det finns ingen chans i världen just nu att jag är mottaglig av något just nu. För jag bryr mig inte längre. Jag kan lika bra vara ensamstående mamma. Jag är stark nog att fixa det.

Och ja jag är nöjd med mitt val,så ingen idé att försöka fixa ihop mig med någon för jag är INTE intresserad!!

My man!

Oturligt nog var det längesen jag skrev. Blir så när man har fullt upp med allting runt omkring i vardagen som jobb, barn och resor.

Sommaren är till ända och kylan har börjat rota sig och likaså mörkret med det. lite tråkigt tycker jag då det inte har varit någon direkt sommar.

Anledningen till att jag skriver idag är för att jag har märkt att det har vuxit lite frågetecken och kanske funderingar över mitt förhållande med min pojkvän.
Idag vet jag vilka han är accepterade utav och det är jag mycket tacksam för. Som sagt jag kanske inte har varit guds bästa barn själv och har varit fördomsfull och haft mina åsikter under mina yngre år. Men som sagt det har ändrats mycket stort.
Och som jag har beskrivit mycket ofta i min andra blogg är att jag idag har väldigt svårt att döma folk efter vart dom kommer ifrån eller deras religion.

Inte förrän nu på äldre dar har jag insett hur öppensinnad jag är som människa och man blir ju bättre på människo kännedom ju äldre man blir och ju fler personer man träffar i sitt liv. Man skapar sig livserfarenheter.
Självklart förnekar jag inte att jag såklart drog öronen åt mig när min pojkvän talade om för mig vart han kommer ifrån. Jag tror mycket att media i dagens samhälle rotar alltid fram dom värsta sidorna istället för dom goda. Och det är alltid det värsta som framhävs mest. Men jag gav honom en ärlig chans och det är jag glad över för han är en toppen kille.

Jag kan aldrig föreställa mig hur det ser ut i Irak där min pojkvän är stationerad och där hans familj kommer ifrån. Jag vet dock att hans familj är accepterande.  Dom har accepterat mig som svensk och med mina värderingar och mål i livet. Dom accepterar att jag har en dotter med en annan man vilket kanske inte skulle anses som lämpligt i andra familjer från samma land.
Hans mamma är tro mig eller inte faktiskt av kristen tro och hans pappa som tyvärr är avliden var av muslimsk tro. Hans mamma är lika vit som mig och har blå ögon.

Sen i hela min tid under gymnasiet hade jag vänner från irak, peru, mexico och olika delar av afrika. Jag hade en väldigt rolig tid med er och jag tror att utan er hade jag aldrig fått upp ögonen för att vi är inte så olika bara för att vi har olika tro eller för att vi är född på olika kontinenter.

Min pojkvän är icke troende som mig. För honom finns det ingen gud och han tror inte på något annat heller. Han påtalar även själv att tack vare religioner så är det idag krig för ingenting. Hade det dock funnits en gud tror jag nog aldrig att han hade accepterat detta krigande för att enbart jaga, skrämma, döda och tortera oskyldiga människor.
min pojkvän har jagat dessa människor i 12 år för att dom förstör, torterar, kidnappar, mördar och skrämmer hans folk från att kunna våga leva ett normalt liv i sitt eget land. Dom angriper vattenresurser och elresurser. Detta resulterar i att många hushåll knappt har vatten eller el och kan inte laga mat eller se på tv.

Jag har fått höra att vänner till mig att dom hade gärna velat träffat mig och prata mig tillrätta just för att jag är tillsammans med en man som är utländsk och framförallt att han kommer från ett muslimskt land. Jag ger ett svar här. Finns inget att tala tillrätta överhuvudtaget. Mitt beslut och det går inte att ändra på. Jag trivs och jag älskar honom av hela mitt hjärta. Han ser på mig på samma sätt jag är hela hans värld. Han ringer och kontaktar mig så fort han har chansen. Han behandlar mig som sin prinsessa och hela hans värld. Det är ingen man som kommer att tvinga mig att bära en slöja eller som kommer tvinga mig att vara hemma för att enbart passa barn och vara en hemmafru.
Jag är helt fri och har en egen vilja vilket han accepterar och han förstår det. Det är min uppväxt och fostran.

Han själv är ganska fri också för att leva i irak. Han dricker alkohol och ja han röker ibland. Vilket en riktigt religös muslim inte gör.

Det han är dock beskymrad över när  det kommer till hans jobb är, hur mycket personer hans grupp arresterar som är av skandinavisk bakgrund, Riktiga svenskar, norrmän, finnar, danskar m.m Som har gått med i gruppen IS och som slåss med dom. Helt otroligt att vanligt folk som kanske normalt sett inte är uppvuxen med någon muslimsk tro eller insikt bara går in i en terrorgrupp som enbart skadar oskyldiga människor.

Det finns så mycket mer man kan skriva om detta men jag vill bara ge människor i min omkrets lite insikt om vad jag får ta del av och vad som faktiskt händer. Det finns en grund till att det är så många personer som flyr. Vem skulle inte göra det? skulle inte vi också fly om vårt land blev drabbat. Om vi skulle bli av med vårt hem, splittrad familj, ständigt vara en måltavla för tortyr, våldtäkt, kidnappning eller till och med död.

Förändringar!

wow den här bloggen var det längesedan jag var och skrev på så varför inte börja om redan nu? :)

Det har skett en hel del på senaste tiden både bra och dåligt faktiskt men mest bra saker. Så vad exakt har hänt då?

Jo jag har ju dock funnit kärleken igen efter ett helt år. Kärleken som jag har funnit i en man som jag tror inte många skulle tro att lilla jag kunde snärja. Och helt ärligt det trodde inte jag heller faktiskt.
Det är en man som är helt fantastisk faktiskt och han är så mycket mer än jag trodde själv.

Ska jag vara helt ärlig tänkte jag från första början inte släppa han in på mitt liv jag var väldigt skeptiskt från första gången och visste inte riktigt hur jag skulle ställa mig. Men han gav inte upp kontakten med mig heller och det gjorde väl att jag gav efter och öppnade mig mer känslomässigt för honom.

Vad gör han så speciell är att han får mig att må bra, skratta och trivas med allt. Hans jobb är väldigt tufft och det tror jag att många skulle ha svårt att acceptera att han jobbar med och det kanske kan vara svårt att ha en relation med någon som har det jobbet. Jag är glad att ha honom i mitt liv.

Han är dock inte svensk heller men det är inget jag bryr mig i faktiskt. Hans bakgrund spelar ingen roll tycker jag så länge han behandlar mig bra och får mig att må bra. Jag älskar honom och hoppas att han snart ska komma till mig.

Vad har mer hänt. Jo jag har stiftat ny vänskap och även träffat människor som det var flera år sedan som jag träffade. Och det känns så jäkla bra.
Denna helg som var så var jag på min barndomskompis bröllop och det var så fint och det blev ett toppen väder. Och där träffade jag helt underbara människor som jag hade jättekul med. Och jag hoppas jag kommer träffa dom en gång till igen.

Jag hade en toppen helg och även om man fick må som man gjorde under söndagen så var det helt klart värt det. Även min dotter hade super kul i helgen med all dans och musik som hon fick uppleva. Så tack till alla er för en toppen helg! Hoppas vi ses snart igen :)

Nää nu ska jag ta och avrunda lite och krypa ner i sängen men jag hoppas det inte dröjer lika länge tills jag skriver igen =)

Gonatt och kram på er alla!

Bokrecension!

Ibland när jag går ut med hundarna på kvällen och det är riktigt bitande kyla som går igenom alla klädesplagg oavsett tjocklek. Det är stjärnklart men ändå kolmörkt ute, det är dessa gånger jag faktiskt kan ge en tanke åt alla dom som suttit i en skyttegrav eller ett värn utan värme och tillräckligt med kläder för att hålla sig varm. Sömn finns knappt ens med på kartan, rädsla som aldrig lämnar dig och hunger för att äta det hinner man inte för att du är alltid på flykt eller i rörelse. Eller helt enkelt så vågar man inte röra sig i den tillfälliga trygga vrå du hittat för risken att bli sedd och skjuten finns alltid runt hörnet.
Under andra världskriget kämpa flera hundra tusentals soldater för sina liv, vissa slogs för en diktatur där man skolades, hjärntvättades och skrämdes för att tro på något som sen skulle till att falla som ett korthus. På andra sidan mot kämpade man detta för att få stopp på eländet oskyldigt folk blev utsatta för. Alla slogs även för att rädda sina egna liv.

Boken jag har läst heter Front soldaten, den tyske soldaten under andra världskriget. Här har författaren plockat fram brev, dagböcker och även citat ur några av dessa soldaters egna böcker och vittnesmål. Författaren granskar osentimentalt den verklighet dessa soldater mötte som vardag under kriget.

När man har sett dokumentärer, filmer och läser andra böcker så framgår det bara hur elaka och vilka hemska saker tyskarna utsatte judarna för och krigsfångar eller landsförrädare. Men hur var det egentligen på den fientliga sidan? Varför utförde dom de hemska dåden?

När man kom till sin träning så skulle dom se upp till den högsta överordnaden som mer än sin pappa, vilket dom gjorde och gav han också smeknamnet Papi. Träningarna gick ut på att ha en stark gemenskap och relation till varandra oavsett rang. Samt att vara ute i sträng kyla i lite kläder, knappt någon mat att äta. Allt för att vänja mannarna vid allt som skulle till att komma ute vid fronten. Den inre viljan att klara sig och visa sin styrka tar över vid överlevnadsinstinkt och här blir dom tvungen att hjälpa varandra för att klara sig ur det. Läran att slåss till sista man.

En soldat beskriver en upplevelse under träning mot närkamp med pansarvagn. Hur man snabbt ska upp på pansarvagen, öppna ingången högst upp och kasta ner en sprängladdning, sen snabbt ta sig därifrån för att söka skydd. Dom tränades tills det verkligen gick av sig själv, ingen tvekade och allt flöt på.

Han beskriver sen ett möte med en rysk pansarvagn, han gör sig redo som han är lärd. Pansarvagnen kommer inom räckhåll och han tänder laddningen, springer och hoppar upp på den för att snabbt öppna luckan och inse att det är en lucka till....
Den andra luckan har ryssarna låst och kan endast öppnas inifrån. För ryssarna blir detta en snabb mardröm då dom inte vet att det sitter en tysk uppe på. Tysken tänker fort och ser endast ett litet hål i luckan, han sticker fast laddningen i hållet och kan genast höra ryssarnas panik inne i vad tysken beskriver en bepansrad likkista. Laddningen tänder och skriken tystnar. Pansarvagnen stannar och den tyske soldaten kan knappt få grepp om vad han precis har gjort och vad som hänt där inne.

Alla soldater beskriver sin rädsla, vissa gör faktiskt på sig och det är ingen som bryr sig för alla gör det oavsett hur tuff och tränad du är. Dom lider av hemskt ångest, lukten från döda soldater som omringar dom varje dag, kylan, regn och att aldrig ha riktigt torra eller varma kläder på sig. Hur dom börjar tvivla på propagandan och sina överordnaden som ständigt måste hitta nya saker som ska pressa soldaterna hårdare in i att tro att det dom gör är rätt.
Många män var så hårt disciplinerade och rädda att göra något fel så många bröt ihop i gråt när ensamheten fanns tillgänglig. Och det var inte en enda man som faktiskt inte grät någon stund varje dag. ¨

Några soldater hade hittat en lastbil fullastad med mat, cigaretter och lite annat i en ravin. Dom hade inte ätit på dagar så dom kastade sig ner dit och beslutade att äta upp allt som fanns. Soldaterna blev tilldelade mat och cigaretter. Hittade någon mat som inte blivit tilldelad till någon annan kunde man straffas med döden. Dessa soldater kunde återvända dit dom skulle utan att bli påkommen, men två stycken hade inte haft samma tur utan hittades hängda i träd.dom hade en varsin skylt om halsen. " jag är en tjuv och en förrädare mot mitt land." Soldaterna som klarat sig började gråta, detta hände ofta även dom som misstänktes desserterat eller inte haft korrekta papper.

Boken fick mig att se att även om dom var tyskar och man ser bortom dom som inte var i lägren utan vid fronten och kämpade för ständig överlevnad. Hur hade det varit om ryssarna talade om för tyskarna och tvärtom hur rädda dom egentligen var där dom satt i sina skyttegravar å räds för sin fiende. När sen Hitler dog och allting tog slut för att inse att allt dom trott på och kämpat för finns inte längre. Sen hur många det är som har förlorat sina liv för ingenting och hur många som förlorat någon/några för ingenting.

Allting har två sidor att se på och man ska se på båda innan man gör sin bedömning och jag hoppas att alla gör sin bedömning klokt och inte så snett som ledde till att andra världskriget faktiskt kom till. Detta är en bok som är helt klart värd att läsa med mycket intressanta vittnesmål och händelser. Sen även för att få en inblick hur det har varit vid fronten under andra världskriget.

Bilden är tagen från google.