Helgen som varit.

Första arbetsdagen avklarad och den har gått bra vi hann med det vi skulle så imorgon blir det till att fortsätta. Hailie var dock väldigt gnällig när jag kom hem och väldigt trött hon bara grina eller gnällde så jag vet inte riktigt kanske att hon får kliva upp så tidigt har en effekt på henne nu för dagis också. Att hon blir trött.

Men sen i helgen har ju jag knappt varit hemma med henne heller vilket man märker av med en gång hon är mycket mammig nu. På lördag var jag på möhippa, det var min svägerskas möhippa och vi var nog dom som blev mest finurlig under fötterna men gud så kul vi hade trotts att det har dykt upp tråkiga omständigheter inför bröllopet som är på lördag. Men vi går förbi det och inriktar oss på framtiden i stället.

Vi gick först på spa vilket var super mysigt och vi hade det jätte trevligt. Sen efter gick vi och åt på steak house. Vi blev så mätta så man orkade knappt röra sig, vi skrattade och lika där allt var roligt. Sen gick vi på kasinot och spelade bort lite pengar och red på drakar hahahaa. Sen fick vi åka hem och avrunda för då var jag och min svägerska redan i full action för att det räckte med drickat. Och det kunde man känna dagen efter i alla fall men det var ändå inte så farligt som jag trodde. Det räckte med en alvedon och några glas vatten.

Det är något vi borde göra om igen, om inte annat så kommer det ett bröllop snart så vi får se hur det blir. Jag vet att det kommer bli otroligt fint. Näe nu ska vi gå och sova efter att jag har hängt upp en maskin med tvätt så man orkar med morgon dagen =)

Allvaret börjar.

På måndag börjar allvaret, jag ska börja jobba hos min bror och då jäklar blir det åka av kan jag säga. det blir fullt upp även under helgerna. Den här helgen exempel på lördag ska jag iväg på möhippa så det blir typ några timmar bort där. Sen på söndag blir det några timmar bort också då jag och mamma ska fixa naglarna till bröllopet. Och ja bröllopet är helgen efter det och då ska jag vara brudtärna vilket ska bli jätte roligt och en ära att få vara det.

Det känns jätte kul framför allt att få börja jobba igen och dessutom ska jag få lära mig att lackera också vilket jag aldrig gjort förut men det ska bli jätte kul att få skola om sig igen. Idag ska jag försöka med att hinna städa undan lite grann och tvätta medan Hailie är på dagis. För sen i veckan blir det ont om tid då jag kommer sluta fem så det kommer bli ganska ont om tid.

The One and Only!

Det är precis vad han är i mitt liv och de kommer han alltid vara annars skulle hans namn aldrig vara tatuerat på min högra vad. Jag skaffade honom i min ensamhet när jag flyttade hemifrån första gången 2006. Det har alltid varit jag och Samuraj. Namnet fick han pågrund av att jag visste att han skulle bli stor och in ge en respekt hos andra människor. Han gör det än idag på folk som inte känner oss, men någon snällare hund finns inte för mig.Han ser skräck injagande ut med sin nosgrimma och sina 72 cm, nosgrimman har han för att han drar så förbannat annars. Han ser farlig ut för man ser vad hans ursprung kommer ifrån och det är från schäfern. Han skulle aldrig våga göra illa någon för den repsekten har han. Vår dotter får göra precis som hon vill med han, visst han muttrar åt henne, men det räcker med att jag säger åt han med mörk röst så slutar han med detsamma.

Han ska lära sig att henne säger han inte till och rör inte henne för då gör han mig besviken och det vet han.

Som sagt när vi var nere vid min släkts sommarstuga och folk frågar om han mår bra nu med ärret han fick efter en operation som gick otroligt fel, så ja han mår bra idag och är sig själv. Men hans nerver där är inte detsamma och han har lite men efter det. Men hade vi inte tänkt så fort som vi gjorde den natten hade han inte funnit hos oss idag. Visst veterinären var utexaminerad och alla förtjänar sin chans men hon borde ta sig jäkla ansvar och erkänna att hon gjorde fel mot oss och hon kunde ha rådfrågat med mer erfarna veterinärer.
Samuraj är idag för mig mer än en familjemedlem och hund. Han betyder allt för mig och snart fyller han 7 år. När jag träffade min sambo skulle han bli 2 år. Jag älskar dom båda otroligt mycket på olika vis. Min sambo är ju min sambo och jag älskar han mer än något förutom vår dotter så klart det är de finaste jag har. Samuraj, skulle jag definitivt rädda livet på igen utan tvekan oavsett situation. Han är en bästa vän som alltid funnits där och jag känner mig alltid trygg i hans sällskap.
Sammy börjar bli till åren nu och vi har bestämt att när det blir dags och om sammy skulle lida av något slag tar vi bort honom. Men när vi väl gör det kommer det bli en jobbig period för mig framför allt för han är bland det bästa i mitt liv. det är alla mina djur. Han är min mammas fyrbenta barnbarn och helt underbar. Men han sätter ribban högt för andra djur i mitt liv.

Jag tror på det en bekant till mamma sa att man blir utvald att ta hand om dessa själar. Och vi är utvalda att ta hand om Hailie så varför inte samuraj också. Jag vet att vi har haft besök från andra sidan förut, nu är det mystiskt lugnt här hemma. Men glöm inte att jag känner närvaro i andra byggnader också som jag besöker. Jag vet att det finns något där ute vi inte förstår oss på som rör sig men jag accepterar det och är mindre rädd för det.
Som sagt var min samuraj kommer alltid finnas och han blir oersättlig i mitt liv. För han är The one and Only.!

Framtid..

Nu är dottern ska börja på dagis så kan man i alla fall försöka hitta ett jobb men det är dock inte så enkelt. Det finns begränsat med jobb och det är svårt att hitta ett som passar min livsstil just nu förut var det inga problem med arbetstider men idag kan det dock bli det. jag har mycket ideér på vad jag vill göra och vad jag skulle kunna göra men det är ju just det att komma igång och sätta det till verket. jag har en del drömmar också men det är som sagt var en väldigt lång bit att gå men ska man verkligen bromsa sina drömmar bara för att det kan ta tid?

Man vill ju inte ge upp sina drömmar heller och låta det vara för att sen långt senare i livet ångra att man aldrig gjorde dom. En grej som jag tänkt göra nu men som dock är svårt med familj och barn nu, eller det har varit en dröm att få gå med i försvaret som yrkesmilitär. Militären har alltid varit intressant för mig men jag har inte riktigt känt att jag har karaktären kanske för att klara av det. Förr var man ju så blyg och vågade inte riktigt för man var rädd att det skulle gå dåligt.

Mina drömmar är idag att på något sätt jobba med tysk militärhistoria, kanske starta eget eller kanske plugga vidare till något som leder mig till detta eller kanske jobba med att informera och hjälpa andra med barn som har dysmeli. Eller kanske få jobba med krigsskadade och möta dom, som jag har skrivit i ett inlägg sen långt tillbaka, så tror jag att krigsskadade och dysmelister kan dra nytta av varandra och ge stöd å hjälp i vardagen.

Men som sagt ska man uppfylla drömmarna eller ska man bara låta dom vara just det... drömmar?? Som sagt det gör mig kluven så just nu vet jag inte riktigt vart jag ska börja någonstans.

Jäkla skitdag.

Jäkla skitdag kan man lugnt säga. Den började först ganska bra, Hailie vaknade vid sju och jag kände mig ganska pigg. Klev upp och gjorde allting klart som vanligt på morgonen.Tog en promenad med henne och hundarna som alltid. Sen klev min sambo upp och vi stökade på ett tag.
Sen kom jag på att vi kanske ska åka till Drakborgen så dottern får leka lite och byta miljö. Vi åker en viss väg dit som tar max 15 minuter.

Jag kör väl som jag alltid brukar inte direkt fort men kanske dock inte hastighets begränsningen. I alla fall i en kurva som går upp i ett backkrön, så finns det en mindre gård där stod det en snut gömd bakom en traktor på andra sidan vägen och sköt tydligen då med sin fina lilla hastighets grej. Det såg jag inte men däremot såg jag när han kom gående och stannade oss. Han började meddela att det var körtkort och nykterhetskontroll. När det var klart och allt var grönt trodde vi så höll han kvar mitt körtkort och sa att det var faktiskt en sak till. Sen sa han att här är det 50 och dig mätte jag till 59. Då gick fan min värld under, det kunde inte vara sant att dom tog hastigheten också. Det var ju bara att erkänna att man kört för fort och ta emot den fina lilla böteslappen som jag faktiskt hade god lust att köra ner i halsen på han. Men som min sambo sa till mig sen att han var faktiskt väldigt trevlig mot vad vissa poliser kan vara.

Så den fina turen till drakborgen slutade med en utgift på 2000kronor. Och på drakborgen var det redan fullt med bilar så vi beslöt oss för att åka och handla hem mat i stället för det kändes inte så kul att slänga pengar på nöjen när man vet att man ska få betala fortböter. Jag har dock på mig tills nästa månad att betala det men i alla fall. När vi kom hem betalade vi räkningarna och då gled modet ännu längre ner så jag satte mig på skithuset och grät en skvätt för jag känner en skuld gentemot min familj att jag inte jobbar och drar in pengar som gör att vi går runt.Jag känner mig pressad till att komma igång med att börja jobba och tjäna pengar för att slippa vara beroende av andra. Men nu hoppas jag att det är på rätt väg till att lösa sig för nu är jag så trött och less på allt vad ekonomi heter.

Vad är det med folk.

Vad är det med folk och deras ursäkta ordspråket men jävla små hundar?? Vi har aldrig våra hundar lösa förutom på min mammas gård och där är det staket runt hela tomten. Men här går dom alltid i koppel.

Imorse så tog jag ut hundarna och jänta i vagnen så dom skulle få göra i från sig. Och min sambos hund är inte snabb i svängarna gällande den saken så jag tänkte att då går vi en sväng runt området, så kanske han äntligen kan sätta sig ned i godan ro.
Och klockan 6.30 en lördag morgon förväntar man sig att det inte är en käft vaken. Vi hann inte ens halv vägs på gångbanan som går nedanför vår gräsmatta för än jag hör ett snabbt, gällt skällande. Jag tittar över vägen där det kommer en liten svart, jäkla hund ut från en tomt. Han rusar och skäller som en tok och ska på oss.

Inte en käft är ute på tomten och det verkar inte heller som att någon tänkte gå ut heller för att kalla på hunden. Man hör väl om hunden tokskäller ?? Där stod han, bara ett dike emellan, jag sa åt hunden att gå hem. Men lyssnade självklart inte, turen var nog att det var för högt gräs för de lilla skrället så han kunde inte ta sig över med detsamma. Hahaha patetiskt att stå och se på när han fastnade och inte ens kunde ta sig genom gräset. Vår Alaskan Malamute stod och såg på intresserat och bara väntade på det lilla pyret att komma. Men ack så kunde jag få med mig båda hundarna och barnvagnen för att fortsätta promenaden och den lilla svarta hunden tog sig till slut över men då var vi redan en bit bort.

Och återigen det var inte ens en enda människa som öppnade ytterdörren eller gick ut och hämtade hunden. Det var helt dött på den tomten. Det är andra gången detta händer och förra gången var det vid samma väg och då blev vi på flugna av en liten jäkla fjärilshund. Men dom kom killen som ägde hunden och hämta den. Han bad om ursäkt i alla fall och sa att det är ju tur att dina hundarna verka så snälla.

Jo men vad skulle hända om dom inte är det då. Jo man får sin hund i två delar eller mer. Vad händer om någon av dom skulle känna sig hotad och få för sig att vakta mig eller barnvagnen?? Dom klipper ju direkt och i och med att dom är två kanske överlevnadschansen för en sån liten hund är noll. Dom triggar ju upp varandra oftast.

Och dessutom gott folk det är faktiskt lag på att du får inte ens ha din hund lös på din egen gård hur som helst heller längre. Jag fattar inte hur folk kan vara så naiva och fortfarande tro ja men min hund går ingenstans. Man litar blint på det, se bara mina föräldrars hund hon har blivit så pigg nu så hon jagar allt just nu hahaha sista fick hon syn på en katt och drog järnet har aldrig sett en katt springa så fort i hela sitt liv.  Jag kan säga att även om jag litar på min stora hund så gör jag aldrig det till 100 procent när vi är ute och går. Vad som helst kan hända och han går alltid kopplad även om han är för mig världens snällaste. Alla djur kan känna sig hotade eller trängda och såna situationer blir farliga de är deras natur och man ska ha det i tanke varje dag.

Så snälla gott folk se till att ha djuren under uppsyn eller gärna helst kopplade. För även jag som har två jätte stora hundar ville inte att dom ska åsamkas någon annans kelgris skada eller döda den. Även om dom är för mig världens snällaste.

Lite snabbt

Gör bara ett snabbt inlägg innan sängdags. Träningen går super bra känner att bara springa runt elljusspåret inte biter så mycket längre så det blir till att öka på sträckan. Idag somnade  Hailie i barnvagnen när jag sprang vilket inte blev så bra då klockan var ganska mycket så det blev till att verkligen skynda sig hem så vi kunde väcka henne, annars somnar hon aldrig vid sin egna sängtid.

Jag hade gärna sprungit mer men det fick duga idag i alla fall. Nu när fia skulle sova kunde hon inte idag somna i vår säng så jag la ner henne i spjälsängen och där kunde hon somna i lugn och ro vet inte vad som hänt där men det kanske blivit lite av en vana då vi alltid flyttar över henne dit när hon somnat.

Vem vet jag kanske ger mig ut på en runda imorgon också det känns nästan som så. Är det inte alltför varmt så. Nej nu ska vi ta och sova jag försöker fortfarande ta mig upp tidigt nu under vardagarna just för att Hailie inte ska vända på dygnet alltför mycket.

Natti natti allesammans.

Pressar!!

Har nu verkligen tagit tag i träningen sen efter midsommar. Och nu är jag inne på mina andra vecka och det är helt otroligt vad det sker förändringar fort. Från att ha tagit elljusspåret runt på 45 minuter så tar det nu mig nästan bara en halv timme.
Idag trodde jag inte jag skulle göra något personligt rekord men det gjorde jag trots att jag nyligen ätit middag sen var det faktiskt ganska varmt ute fortfarande trots att jag valde att springa lite senare än vad jag brukar.

Ja och jag har Hailie med mig. Varför då? undrar ni säkert. Jo samtidigt visst jag kan lämna henne hemma med sin pappa men på ett vis ger hon mig lite extra tyngd och motstånd. Framförallt i backarna uppför men jag ser det bara som positivt. Och så länge hon bara sitter där tyst och nöjd och bara följer med så får hon göra det. Jag lovar att man blir skönt trött och väldigt nöjd med sig själv när man varit ut och det blir bättre också när man ser lite resultat. Nu är det bara lite muskler som saknas bara och konditionen ska ju bara bli bättre sen så kör vi riktigt hårt. =)

Boken!

Äntligen efter en lång tid och lite omnämnande om en speciell bok som jag har äntligen läst klart, nu kan jag tala om för er vilken det är. Men jag lägger inte upp någon bild på den då författaren till boken är skriven av en av världens värsta människor som vandrat på vår jord. En man som är skyldig till att flera miljoner människor dog både i krig och av en omänsklig ideologi som han hade. En av dom största diktatorerna genom tiderna som drev sig fram under andra världskriget och lämnade inget efter sig mer än förödelse och död. Så ja ni har alldeles rätt den man ni får fram i ert huvud. Den mäktiga boken han en gång skrev i fängelse som heter Min kamp.

Varför?

Varför köpte jag boken? jo för att jag ville komma in i hans huvud redan från början exakt hur han tänkte där innan sin stora kupp. Vad fick honom att börja driva denna ideologi framåt, vad var det som fick honom att hata dessa människor så mycket att man bara verkligen satte förintelsen till verket?Boken får man ju självklart själv analysera och försöka förstå hur han tänker allt eftersom man läser den för det är en mycket tung läst bok som är skrivet med äldre uttal och inget slang som finns nu idag.

Vad skriver han?

Ja vad skriver han? här får man veta första kontakten han får med en jude på gatan och då är han bara en tonårs pojke och går i konstskolan. Han beskriver den judiske mannen som en smutsig och vedervärdig människa, han funderar hur man kan låta någon se ut på det där sättet. Han verkar vara en väldigt prydlig tonårspojke kanske näst intill fåfäng. Han gillar kulturen i sitt land men han tycker samtidigt att folket har gett upp hoppet om Tyskland och han pratar väldigt mycket om att man borde bevara det dom har på ett bättre sätt. Han beskriver sig själv som kanske en trotsig pojkspoling som inte riktigt vill göra som hans far ville att han skulle göra. Han berörs väldigt tidigt av politiken och tycker att det första världskriget är en bra idé och en chans att påverka framtiden. Han älskar känslan av att kunna tjäna sitt land på rätt sätt och det är att vara en soldat, för honom är det ärofullt och en väldigt enorm grej för honom. Han är stolt över det.
Han blir bestört över hur kriget slutar och lägger sig i sin säng och drar täcket och en massa kuddar och begraver sig där i sin eländighet. Han hatar socialdemokraterna som styr landet och han har fått för sig att det är en större del av alla där är judar och det är bara deras fel att landet lider av svält och fattigdom å även stor arbetslöshet.

Han hatar dagdrivare och såna som inte jobbar och försöker göra någonting vettigt. Han skriver även att invandringen i landet och bland annat judarna är som en farsot alltså typ en epedemi(?) som sprider sig snabbt och måste stoppas innan det tar mer skada på det rätta tyska folket. Han jämför judarna med könssjukdomen syfilis som även har en stor spridning i landet under den perioden.
För att få stopp på spridningen av syfilis ville han att man sänker åldern för giftermål just för att man som ung ska kunna gifta sig med någon man älskar och på den tiden höll man sig ju bara till en partner om man var gift.. oftast. Han gjorde ju detta med sina soldater sen när han kom till makten. Han bad sin närmaste man att ge ut order till män som varit singel för länge att gifta sig och börja bilda en familj.

Min åsikt.

Ja min åsikt om boken. Helt klart lärde jag mig mycket om hur han tänkte i boken, men fortfarande har jag ännu inte fått reda på vad som drev honom till dessa dåd att döda alla dessa oskyldiga stackars människor. Han beskriver att för honom ljuger bara judarna, dom ljuger och sen sticker dom dig i ryggen och tar över allt. Deras religion är ett påhitt och dom tar olika delar från andra religioner för att skapa sin egen. Han tycker att dom är parasiter och det borde inte få finnas. Men egentligen det är ingen jude som har gjort honom illa på så sätt att skapa ett sådant hat vad jag kunde uppfatta i boken. Boken är på runt 400 sidor och det trodde jag var allt men tydligen så finns det en del 2 av boken och dom heter likadant men det är lika tjock den med och i den så fortsätter hans berättelse vidare när han är vid makten. Denna man var över intelligent för sitt eget bästa och makten slog runt för honom. Det som gjorde att folk faktiskt trodde hans ord var att han kunde tala för sig och lägga fram allt han sa så att det faktiskt verkade mer logiskt än det var. Och landet var ju illa till under den perioden så självklart ett svagt folk tror på en sån som han. Dom behövde ju en ledare. Han var duktig på att få allting att framstå som väldigt bra och han planerade allt under noggrannhet och på ett så sätt så ingen skulle ifrågasätta honom.
Jag tyckte boken gav mig lite svar på några frågor som man nog inte kan lära sig så länge man inte läst boken. Men fortfarande finns det frågor kvar som är obesvarade. Men vi får se om jag läser andra boken just nu kändes boken mäkta jobbig att läsa bara den här. Jag nöjer mig så här så länge.

Jag lider med alla dom människor vars liv har blivit förstört eller förlorats på grund av en enda man vars makt steg honom rejält över huvudet. Och vi får hoppas att framtidens människor aldrig mer låter detta hända igen.

Nu jäklar kör vi=)

Min förkylning har varit i vägen för min påbörjade träning i över en vecka nu efter midsommar kände jag att nä nu jäklar får det vara nog med denna förkylning så på midsommardagen gav sig jag, mamma och min sambo å vår dotter ut för att gå en lång promenad vilket var välbehövligt efter lite väl mycket alkohol kvällen före. Sen igår drog jag ut med min hund Sammy och jänta i vagnen för att springa ett varv på elljusspåret, det märktes på en gång att man  redan hade tappat det man påbörjat. Så jag tänkte ge mig ut idag också, det är inte lika varmt idag som igår.

Vi tog även en promenad på 30 minuter på kvällen också där vi gick i ganska så rask takt. Måste nog införskaffa mig ett par riktiga löparskor snart. Nu jäklar tänker jag skaffa den kropp man så länge velat ha men inte gjort någonting åt. Jag har planer på att bli riktigt vältränad och fit, det kan ju även vara bra att göra så för att visa Hailie ett sund livstil också. Näe nu ska jag ut och gå med hundarna en sväng så man får röra på sig lite =)

Förkylning.

Då var man förkyld igen och hemmet hamnar fort i en vind av kaos och oreda. Jag tycker inte längre att det spelar någon roll hur mycket man än plockar och försöker ha det fint hemma så avslutas det redan nästa dag med stök och återigen ett kaos.  Så här kan det se ut hemma hos oss:

Hall: Antal många skor står framme på golvet huller om buller. På bänken ligger hundarnas koppel kastade om inte annat har Hailie lekt med dom så det ligger på golvet, barnvagnen står alltid innanför dörren och det kan bli lite trångt. Vi går vidare in =)

Köket: Där är det alltid någonting som står på bordet oftast brukar det vara överbelamrat med en massa olika saker, som gårdagens disk, påsar, reklam, böcker m.m. På golvet är det oftast smutsigt då Hailie alltid kastar ner mat på golvet eller spiller.

Badrummet: Ja oftast står Badbaljan framme med vattnet sen kvällen innan och handdukar på golvet. Ibland före kommer det även att det kan ligga smutstvätt på golvet och det är lite allmänt stökigt.Tvättkorgen är nästintill alltid full.

Vardagsrummet: Det är Hailies lekrum kan man säga, min dator står oftast på och det är alltid leksaker över allt, Hailie drar även fram sina böcker eller letar fram något annat att kasta på golvet från någon annan låda så det kan vara saker i hela vardagsrummet. Total kaos och det är alltid hundhår över allt trots att man försöker kamma ur dom så gott det går, men det blir alltid en dammsugning varje dag. Det hänger oftast tvätt i vardagsrummet och då är torkställningen verkligen full till bredden. Och det ska alltid strykas sen när allt har torkat så tvätthögen kan bli enorm tycker jag.

 Sovrummet: Ja alltid fördraget då min sambo inte kan sova annars under sommartid. Det är för det mesta obäddat, det ligger alltid kläder på golvet och spjälsängen är det fullt med gosedjur och lite allt möjligt. Det är nappar på byrån som alltid ligger back up om Hailie skulle tappa en under natten.

Men så ser det ut nästan varje dag hemma här hos oss, men det är vår totala kaos och vi kan leva med det av och till. Vi hjälps alltid åt att plocka undan oredan även om vi vet innerst inne att det kanske inte kommer vara rent och fint under någon längre period. Det ska faktiskt synas att det är någon som bor där hemma.  Att alltid ha välstädat är ju dock inte heller bra, alla mår bra av att ha det lite rörigt hemma men med måtta dock. Det behöver ju inte se ut som en lagerlokal men när man har barn så blir det stökigt och rörigt varje dag och det får man ta.

Det bästa med vårt förhållande är att vi alltid kan tala öppet till varandra om allt vilket gör att vi kan kommunicera, vi hjälps alltid åt om det är mycket som ska göras. Vi förstår varandra väldigt bra och det funkar alldeles utmärkt för oss och vi trivs båda med hur vi har det. Vi har blivit en riktigt familj trots att vi lever med kaos och oreda =)

Lite ängslig.

Idag var vi iväg och fixade med bilen hemma hos mina svärföräldrar, hundarna var med och dottern också. Det var inte för så längesedan min hund Sammy hade ont i ryggen och bakbenet, men det verkade ha gått till sig för bara ett litet tag sedan.

Nu låg han på trallen medan vi höll på med bilen och sedan när det var dags att börja röra på sig, reste han på sig och jag såg direkt att han var lite stel igen. Han stödde inte riktigt på tassen igen men det gick till sig och han hoppade in i bilen utan problem. Nu visar han inget och jag börjar bli ängslig över vad som kan ha blivit med honom.

Har han fått atros? eller är det tecken på att han redan nu börjar bli gammal och inte klarar av det han en gång gjort utan problem? Börjar jag och träna gör jag det inte endast för min skull utan även för sammy just för att han ska få tillbaka konditionen och smidigheten igen.

Men är det atros kommer han ju dock inte bli bättre. Funderar på om jag imorgon ska gå runt elljusspåret då vi inte har något särskilt inbokat och prova springa med han bit och se sen senare om han kanske stelnar till. Gör han det kommer jag ta han till veterinären och undersöka honom. Jag håller tummarna för att det inte är något mer än att han är väldigt otränad, annars går jag nog under.
Är det ålderstecken som kommer redan nu så lär jag inte vara beredd på det, jag tycker i såna fall att det går alltför fort då.

Nu är det bara att kosta på sig ett par riktiga springskor och ut med hunden för att se vad som händer med både honom och mig. Men innerst inne hoppas jag att det inte är allvarligt.

tänker inte...

Nu har det varit så mycket stress denna vecka med allting och saker som har blivit förskjutet pga det ena och det andra. Idag är det fredag och min sambo slutar tidigt, så när han kommer hem tänker jag bara åka iväg och handla hem dagens mat sen rör jag mig inte ens hemifrån. Var meningen att jag skulle iväg och gå men det blir inte av för jag vill inte åka mer den här veckan.

För en gångs skull denna vecka tänker jag äta i tid, få dottern i säng i tid, få henne att bada, duscha själv och kanske gå runt elljusspåret med henne själv när min sambo pluggar körkortet. Känner mig på någotvis invändigt stressad och jag orkar inte ha saker planerade över den här helgen.

Jag vet att nästa vecka ska jag och Hailie iväg till hennes gudmor och umgås lite, känns som att jag kan behöva det. Igår provade jag tärnklänning, den var jättefin men jag har ju fått lite lustig kroppsform sen jag arbetade i stallet och sen jag fick barn. Jag har en överkropp som är ganska bred. Jag har fått stora överarmar och känner mig allmänt bred så. Typ ett mer svarvat timglas kanske? Tyckte jag såg butch ut i klänningen men jag vet inte, har kanske aldrig riktigt sett mig som särskilt feminin heller. Visserligen var klänningen figursnäll men kanske inte mot överkroppen. Jag vet inte det kändes konstigt, allt känns väldigt konstigt just nu och jag orkar inte lyssna på vad andra säger heller. Nu har jag en olustig känsla och inget brukar bli bra när man har en sån känsla.

Tomt.tomt.tomt

Ni känner säkert igen känslan när man blir så trött eller snarare sliten att huvudet blir nästan som det vore tomt. Jag liksom orkar inte ge en åsikt eller diskutera i något för man orkar inte lägga sig i heller oavsett vad det än är.

Idag blev även min svärmor påkörd av en bil då hon skulle cykla till jobbet och jag säger då det, jävla pucko se er för och visa även hänsyn till cyklisterna. Jag känner mig på ett sådant humör idag som att ingenting kommer bli bra. Känner mig lite själv destruktiv och tycker just nu att det mesta är jobbigt men det finns liksom ingen riktig förklaring till varför heller.

Som igår var jag super nöjd för att jag för en gångs skull hann med att städa här hemma, jag hinner inte med det annars, jag hinner med nu kanske ett rum i taget om jag har tur för det dyker alltid upp en massa annat man ska göra. Men nu... ehmm har jag verkligen städat här igår eller drömde jag bara??

Dottern lever mer rövare än någon annan, nu har hon tömt ut hundra plastbollar i hela vardagsrummet, två soffkuddar och lite papper plus leksaker. I sovrummet har hon dragit ut kläder från hennes lådor och i köket ja det är grejor på bordet och det är söligt och lite disk framme. Toaletten så står Hailies uppblåsbara bassäng, fortfarande helt uppblåst och jag har inte orkat städat undan efter hennes kvällsbad i baljan heller.

En annan grej när borstade jag håret sist och vill ni ens veta när jag duschade sist?? i nu läget kan det ta upp till tre dar innan jag drar en borste genom håret, en ren lycka vore om jag kunde duscha 2 gånger i veckan. Jag tror faktiskt att sminket från helgen faktiskt sitter kvar under mina ögon än idag. Bry jag mig?

hahaha nä faktiskt inte..

Mysig helg och annat.

Ja det skulle behövas städas här hemma men jag har fan inte tid känns det som med två ungar om dagen att passa plus två hundar så blir det inte mycket gjort. Har jag tur hinner jag slå igång tvätt och diskmaskinen men annars hinner jag inte och det känns som att hemmet blir allt mer rörigt. Förut kunde jag städa upp mot en till två gånger i veckan men nu blir det inte ens det. Jag är glad om jag hinner duscha själv en gång i veckan.

Igår fick våra hundar ta sitt första dopp i sjön och det märktes direkt på min hund att det var längesen. Kondisen var inte som den en gång var och han flåsade mer när han simmade och jag såg hur det för första gången gick tungt. Nu bara för någon timme sen fick jag upp ögonen för en sak vi pratat om här hemma några gånger. Min hund var för första gången stel och haltade, det har aldrig hänt förut. Han blir 7 år i januari och det är ju dock ingen ålder men som sagt på sista tiden har han rört sig dåligt och blivit lite ålderslat tror jag.

Jag börjar få dåligt samvete både över mig själv och honom. Idag sa en granne om inte vi skulle ha en till med tanke på min mage, genast fick jag dåligt samvete och hade lust att låsa in mig. Förut var jag så mager så folk påpekade det och nu ska folk påpeka på magen som inte hämtat sig efter graviditeten. Jag vill ju dock röra på mig mer men det är svårt på dagarna då jag inte kan ta två barnvagnar. Sen skulle väl min hund må bättre och han fick röra på sig igen på det sättet han en gång gjort för att slippa bli stel och få träningsvärk som han verkar fått nu.
Jag är orolig över att han ska få men för att han rör sig för dåligt och att han ska försvinna ur mitt liv tidigare än jag vill.

Så jag kommer så fort det finns möjlighet att börja träna utan astma medicin även om jag vet att det kommer bli skit tungt, men jag gör allt för min hund och kommer fortsätta med det sen om jag får en astma attack det skiter jag ärligt i. Trött på att både hunden och jag är extremt otränade så det är bara att bita i det sura äpplet nu.

roligt och kämpar på.

Då var det klubbat och klart verkar det som, till hösten ska min äldsta storebror äntligen gifta sig. Mamma vår får äntligen gå på bröllop i alla fall. Jag själv vill också gifta mig en dag men ekonomin är inte riktigt där ännu och vi tänker inte ta det på kommunhuset.

Min bok som jag läser just nu tänker inte riktigt avslöja vad den heter eller vad den handlar om riktigt ännu förän jag läst klart den. Men i alla fall tanken slog mig idag när jag slog på tv:n i morse och tittade lite snabbt på nyheterna och var sedan in en sväng på vår lokala tidnings hemsida. Det händer mycket dåliga saker i världen och mest är det folk som är i uppror över politiken inte bara här i Sverige men runt om i världen och samt att det har varit en naturkatastrof i USA igen. Jag lider med dessa människor som blir av med precis allt dom äger och inte kan återvända till sitt eget trygga hem för att det är totalt förstört eller så finns det inte kvar alls.

Man kan aldrig heller tror jag föreställa sig hur det skulle vara att bli utan sitt hem. Inget finns kvar, inga fotografier ingenting allt är bara borta. Jag skulle känna mig så naken utan mina tillhörigheter.

Nog om det boken i alla fall, jag kan säga så här jag vet inte riktigt om det är fler än jag som har tänkt på det men det verkar som att historien upprepar sig själv igen och nästan vid samma årtal men nu kanske mer drabbat över hela världen. Och oftast är det politiken som är/blir den stora syndabocken.

Jag avslöjar inte mer än så =) men boken har gett mig en mer översikt och en mycket mera inblick i det hela den handlar om. Jag kommer skriva ner vad det är för bok och vad den handlar om och just exakt varför jag läser den. Men det ge jag en förklaring på då den är utläst och jag mer kanske kan gå tillbaka igen och bläddra igenom för att verkligen förstå boken och sedan ge min åsikt om den och tolkning. Det gäller att tolka sina böcker på ett bra sätt för att verkligen kunna förstå dom också. Jag känner mig som en riktig bokmal just nu men jag gillar att läsa ibland det kan vara avkopplande. =)

Förkylning m.m

Redan igår började jag bli förkyld och idag är jag mer förkyld. Igår kväll frös jag men hade ingen feber sen blev jag bara dödstrött, det bara small till jag somnade typ med detsamma.
Har tittat mycket på serien om Ullared och jag tycker den är bra faktiskt det ser så mysigt ut där på sommaren. Och det verkar vara så billigt där. Skulle faktiskt vilja åka dit och handla hem förnödenheter som faktiskt går åt väldigt mycket i ett hushåll, som kanske är billigare där än i en vanlig affär. Kanske lite mer grejor till dottern eller till hennes pappa =) Sommartid verkar det vara väldigt mycket folk där så det är jag inte så sugen att åka men kanske på höstkanten eller så skulle jag vilja åka dit.

Idag läste jag textutkastet från tidningen som handlar om vår dotter och det var faktiskt jätte bra det var bara ett litet stavfel och det var ena hundens namn men annars var det inget att anmärka på. Tycker det ska bli mycket spännande att se bilderna dom tog i och med att det var så många.

Snart måste jag åka till min frissa så hon får titta på mitt hår jag håller på att bli tokig på det. Jag har ju lika tjockt hår som en faktiskt hästsvans, knappt en hårborste går igenom och det är så att hårsnoddarna går av efter ett tag. Men just nu är inte det de enda problemet. Mitt hår blir fort fett och hängigt, sen blir det himla matt det finns ingen glans i det sen står ju håret åt alla håll om jag släpper ut det man kan verkligen säg att det är frissigt. Måste se om hon har något tips på ett bra schampo, sen måste jag definitivt tunna ur det. När jag väntade dottern tyckte jag att håret var så glansigt och fint men nu är det katastrof.

Näe nu ska jag gå ut och se vad vi har fått för post medans dottern sover =)

Tråkigt.

Tänkte bara göra ett litet pepp inlägg till lite folk därute. Jag tycker det har varit så mycket tråkiga statusar på facebook så det har liksom inte ens varit kul att logga in för att se vad som är nytt eller vad som har hänt. För guds skulle må man dåligt eller går igenom något tungt så prata med någon som står dig nära i stället. Det är inte alla som vill veta eller orkar läsa om andras större och privata motgångar.

Jag har inte heller det så roligt alla gånger, det är inte ofta alla dagar här hemma är enkla och utan motgångar men det är inget jag skriver ut för att alla ska veta heller. Så mitt pepp till er är att försök se framåt att det kan bli bättre längre fram, orkar man inte ta sig igenom det själv så be någon som står er nära om hjälp, orkar man inte i alla fall så sök kanske rätt på någon som jobbar inom den delen man har problem eller mår dåligt över så kanske man kan få den hjälp man verkligen behöver.

Eller så kanske man bara helt enkelt kan unna sig något om man mår eller mått dåligt under en längre tid, det finns inget fel i det men man kanske inte behöver kosta på sig allt för mycket men något man vill kanske en shopping runda, spa dag eller något annat kul kanske bio besök. Man kan faktiskt göra något åt sin egen situation än att bara sitta hemma framför fejjan och tycka synd om sig själv och söka lite extra uppmärksamhet av vänner och nära. Så snälla skärp er lite tänk på vad ni skriver ut och om ni kan först göra något åt saken själv innan ni begär uppmärksamhet och hjälp av andra. =) det är mitt pepp till er eller kanske snarare ett tips =)

Fyra barn

Ja idag är jag helt slut kan jag ju säga hahaha, imorse ringde min bror och hade en liten kris då dagis och förskolan var stängd pga verksamhetsplanering. Han hade ingen barnvakt alls och jag passar ju ändå deras minsta på 5månader.

Nu ska dom vara här imorgon också bestämde vi. Så idag ringde jag upp mina gamla arbetskamrater och frågade vad dom gör imorgon och vi fick jätte gärna komma förbi och borsta lite hästar vilket blir en liten överraskning då jäntan är väldigt intresserad av hästar så hon kommer bli super lycklig. Men som sagt jag kommer vara lika dö imorgon som jag är just nu men nu ska vi gå ut en sista sväng innan Hailie ska sova =)

End of story

Tänkte bara tala om att det jag skrev om i gårdagens inlägg på slutet så kan jag meddela att jag är inte sur eller arg på personen i fråga. Jag blev mest besviken och irriterad av det som hände för att det inte sköttes kanske lite snyggare från första början. Sen har väl vi kanske inte alltid dragit jämt men det är inte något som jag sitter och tänker på just nu.

Man kan inte gå ihop med alla människor sen växer man ju faktiskt ifrån vissa och andra umgås man mer med. Detta är inget jag kommer gräva något djupare i heller för ingen mår bra av det heller. Jag har redan bestämt mig för att gå vidare med mitt och förmodligen gör du det också. Gammalt groll och förflutet är det ingen idé att älta längre för det har inte med detta att göra heller.

Du valde en väg och man kan väl säga att det kom en korsning och du gick en väg och jag valde en annan. Vi lever också helt andra liv du har valt att leva ditt med din sambo och jag har valt min väg med min familj. Man väljer ju själv hur man vill göra. Kanske inte alla som läste inlägget igår kunde riktigt förstå hur jag verkligen mena. Men det var väl så jag menade att vi har valt att leva olika och man får ju helt enkelt planera för att det ska gå att umgås. Sen vet jag att vi har väl inte umgåtts direkt heller sen skolan så det känns inte som att man direkt ska haka upp sig på detta heller för nu är det färdigt men jag har i alla fall talat om vad jag tycker och det är synd att det är som de är men nu får det vara så helt enkelt.

Önskar dig ändå alla lycka i framtiden och hoppas att du får det bra ialla fall.

Lite allt möjligt.

Åh måste få ta upp ett uttjatat ämne nämligen den så kallade "hästkötts skandalen". Ja visst är det väl kanske lite otäckt att affärer och det köper in kött utan att verkligen kolla vad det innehåller för kött. Men då är det så här, häst kött är inte farligt att äta. Det enda som är just nu då dom som nu köper in kött för att tillverka sina produkter nu inte vet vart hästköttet kommer ifrån för hästar så kan det innebära vissa risker vilket man har gått ut med på nyheterna förns idag.

Ja som man vet dom flesta hästarna används inom olika tävlings sporter och dom flesta hästarna blir oftast skadade antingen hemma i sin hage eller under en tävling. Beroende på hur skadan ser ut så behandlas hästen där efter. Självklart är hästar stora djur och får läkemedel därefter ibland får dom starka läkemedel som människan inte ska få i sig för att det kan vara av dödlig dos eller ja allmänt farligt. Därför innehar alla hästar ett så kallat pass där veterinärer är skyldiga att skriva ner vad hästen fått för läkemedel om det har en viss tids karens.

Med karens innebär det hur lång tid det tar för läkemedlet att gå ur kroppen på hästen. Vissa läkemedel är det livstidskarens. Det gäller för hästen livet ut. Vissa läkemedel så får man faktiskt inte slakta hästen och använda till mat. Därför det innebär att det kan vara farligt för oss att äta! Det ska stå i passet och har veterinär glömt att fylla det så too bad då borde han eller hon få banner för det. Men det finns ett annat krux, det är ingen nyhet idag att hästar lånas ut eller säljs och sedan bara försvinner i tomma intet idag. Helt fullt friska hästar, men det finns även dom som är så fräck att sälja sjuka hästar och påstå att dom är helt friska när dom egentligen kanske mår bättre av att somna in. Där har vi den verkliga hästskandalen i världen att det försvinner tusentals hästar och ingen vet vart. Det är hemskt att det för sig kommer, djurhandeln i sig är en jäkla djungel och det är mycket fuffens tyvärr som för sig går.

Detta är min häst och han kommer dock inte säljas eller hamna på någon tallrik. 

Sen en annan grej som jag små skrattat åt faktiskt, ibland kan man ju tänka tillbaka på skoltiden från högstadiet både bra minnen och dåliga. Men jag kan faktiskt inte placera min skolgång där mer än mest jobbig. Har alltid haft problem med att lägga manken till och plugga men jag gjorde det  nu  på lernia och fick väldigt bra betyg. Genomgåenda VG i alla ämnen utom 3 så det ni. Men sen kanske med kompisar vissa har man känt sen barndomen andra har man träffat senare. Idag har jag väl 1 som jag har stadig kontakt med nämligen Hailies gudmor. Många av oss har skaffat familj andra inte. Men det var en grej som fick mig att tänka: Jaha du ligger fortfarande på den nivån, men vet du vad? jag bryr mig inte om såna fasoner längre för jag är vuxen nu. Kan man verkligen ha krav på sina gamla vänner att man måste prata så fort dom skriver eller ringer till en. Om man inte gör det vill man inte ha något att göra med den kompisen, bara för att man råkar vara upptagen en gång. 

Hahha åh gud eller vad ska man säga , jag orkar inte lägga ner energin på sånt så jag tog bort henne helt i stället och bestämde mig för att det bästa är att inte ha någon kontakt alls med den personen. Hon lever ändå ett helt annat liv än mig, med mycket festande osv. Jag vill leva mitt lugna familjeliv, med min fina familj och min fina sambo som jag faktiskt har det oförskämt bra med. Men jag vill inte umgås med såna människor hellre för dom gör livet så mycket bistrare för alla andra och ställer krav som man vet att man som förälder kanske inte kan uppfylla alla gånger. Dessutom lägger vi ner enorm tid på vår dotter för att hon ska växa upp och ha det så bra som möjligt och ha möjlighet att få göra sånt andra barn kan göra. 

Nej nu ska jag gå och lägga mig för att sova hos min familj. =) Natti natti.

Planerat.

Idag åkte min sambo iväg för att tvätta bilen och städa ur den vilket verkligen behövs då bilen nästan är vit/grå istället för svart.
Svärfar följde med då vi tvättar bilen på hans jobb. Hailie hon sover just nu. Jag passade på att stryka alla kläder jag tvättat i veckan och det var extremt mycket tvätt igen.

Egentligen hatar jag den här tiden på just våren då allt smälter undan och det för man drar inte så mycket smuts av hundarna och skorna det blir ju städning nästan varje dag. Allt för att Hailie inte ska bli så smutsig då hon är mest på golvet och leker.

Sen har det slagit mig att även om det kanske inte ser ut så men det bara känns så har jag mycket att göra längre fram. Har blivit bjuden på tjejkväll hos min barndomskompis men då har jag redan bokat att Hailie ska sova borta hos sin farmor och farfar för första gången. Det är precis helgen före innan Hailie fyller år och det känns som att jag vill passa på att baka och handla presenter när hon inte är hemma. Så det får bli en tjejkväll för mig någon annan gång igen. =)

Nu till veckan ska jag till drakborgen med min sambos barndomskamrat och självklart följer Hailie med. Sen tänkte jag gå på dopets dag i kyrkan där hon döptes, kan vara en rolig aktivitet och sen hämta hem dopängeln man fick hänga upp i det lilla trädet i kyrkan. Visst ingen i min familj är väl troende på det sättet kanske inte jag heller men det är en bra aktivitet.

För på ett sätt det är ju många som säger sig att inte vara troende men ska ändå döpa och gifta sig i kyrkan. Kanske just det handlar om traditioner men vad vet jag. För mig kändes dopet viktigt när det gällde Hailie.

Det var kul att planera och bjuda in alla människor, det blir ett fint minne. Samma sak nu när Hailie fyller år så betyder det väldigt mycket för mig. Jag vet inte varför det har blivit så att just såna grejor ska vara minnesvärda och just att det betyder så mycket för mig kanske är det för att jag är så mycket yngre än mina egna syskon.

men i alla fall nu måste jag tyvärr gå lilla snuttan vaknade precis =)

Skit förkylning.

Ända sen Hailie var så dålig har jag varit snorig och haft ont i halsen och det är jag fortfarande, det vill inte ge med sig jag blir så less.

Igår tvättade jag hela dagen och insåg att redan vid andra maskinen att tvätten inte skulle få plats på torkstället så nu hänger det tvätt över allt. Jag städade även undan i köket och hallen. Det känns som man städer och efter 30 minuter ser det likadant ut igen för då har Hailie dragit ut allt igen på golvet.

Igår kväll dammsög jag även ur soffan som det låg små hårtussar i överallt efter hundarna. Nu har ju även Hailie börjat dra ner ren tvätten från stället också så man får hela tiden gå och hänga upp det igen. Men hon bara skrattar åt en och fortsätter. En riktigt liten satunge är hon ibland.

Vet inte hur många gånger jag har sagt åt henne nu på morgonen och framför allt för en stund sen då hon satt och tryckte in fingret i ögat på Ray ( vår ena hund). Men efter en liten stund gav hon med sig då jag blev skarpare i rösten mot henne och då blev hon sur men gick därifrån och lät han vara. Hon har blivit lite hopplös på hundarna och kan ibland inte låta dom vara ifred. Även om dom ska låta henne peta och klänga på dom så får det faktiskt finnas en gräns så dom känner att dom kan komma undan och verkligen få vara ifred ibland.

Nä vi ska väl börja klä på oss och gå ut på en liten promenad med hundarna. Så damen kanske somnar en stund i vagnen =) man får ju hoppas =)

AF!

Yes, då var vi iväg till arbetsförmedlingen. Jag hade fått en ny handläggare som vanligt, men det var just för att när man fyllt 26 så tillhör man den vuxna avdelningen och där delar man in sig i yrkesgrupper. I alla fall min nya handläggare hade i alla fall något innanför pannbenet jämfört med alla andra jag har haft.
Hon ville att jag skulle komma in för att skriva in mig igen i och med att mammaledigheten hade tagit slut och man måste skriva in sig inom ett år, kommer inte riktigt ihåg anledningen nu men så var det i alla fall.

Skulle även kolla upp hur det såg ut med mitt anställningsstöd om jag kunde återvända till det jobb jag hade innan. Men det gick inte för man får inte återgå till samma, dom är väl rädd att arbetsgivarna ska ta det som billig arbetskraft. Men sen måste man ha varit inskriven och arbetssökande i 6 månader innan man får ansöka om nytt anställningsstöd.

Så nu skrev jag in mig men kommer att avskriva mig lika fort igen för att ta ny mammaledighet igen. Som jag sa förut det krävs mycket av mig och min sambo nu för att planera inför vår framtid med vår dotter. Men så nu vet ni det i alla fall jag kommer vara hemma längre med Hailie och så får vi se vad tiden utvisar. Nu måste jag gå igen då Hailies tålamod är kortare än lilltån och hon är trött å sur. Nu ska hon bada och sen äta å sist men inte minst sova.

Trögt..

Känns som att det går lite trögt med allt. Jag vill börja jobba igen tjäna mer pengar så man kan leva lite mer avslappnat än nu.

Jag hatar när man har en månad där räkningarna bara haglar ner över en man tycks liksom inte se ett slut på det, det gör vi nog alla ingen vill ha räkningar. Nu denna månad hoppas jag att antalet räkningar är mindre och att dom kostar lite mindre. Men jag vet inte hur mycket bättre det kommer bli hur det kommer bli med ersättning osv. då min mamma ledighet går ut på söndag. Sen hoppas jag AF inte krånglar då jag verkligen vill börja jobba hos min bror tycket det var jätte kul faktiskt och det är med folk man känner.

Ingen press från okänd arbetsgivare som vill att man levererar stenhårt resultat från första dagen för att se om man duger för jobbet eller inte. Nu har jag redan provat jobba hos min bror en dag och det gick ju bra och det var roligt att prova något nytt så nu hoppas jag att ja får jobba där.

Som sagt vi skulle klara oss bra om jag bara nu får jobba igen så jag hoppas det inte är för tröga där borta på AF utan bara godkänner och säger att det är grönt att köra bara. Men vem vet dom är ju som dom är.

Osynligt besök.

Ni som inte tror på paranormal aktivitet eller ska vi säga spöken behöver inte läsa detta och inte heller kommentera, tänkte bara påpeka det för dom som inte tror på det att det kanske inte är ett inlägg för dom.

Tro det eller ej. Finns det ett annat liv efter döden? det kan nog många ställa sig. Vissa tror på det andra inte. Och kan man tro på att det finns dom som besöker oss på andra sidan?

Jag gjorde ett inlägg om att jag kände mig lite iakttagen av någon här hemma, mest kvällstid eller mer natt ska vi säga då det verkligen känts av. Jag är inte den första som brukar vara lätt väckt av någonting, fråga min sambo han får knappt liv i mig på morgonen. Den enda som kan väcka mig på stört är vår dotter.

Två nätter sen vi flyttade hit har jag blivit störd i natten, typ som om någon skulle böka med mig på natten i sängen, typ vilja flytta på mig eller så.
Tänk dig första natten jag kände något, jag låg och sov, hundarna sov och resten av familjen sov. Jag Känner mig väckt och irriterad för något stör mig, jag känner typ kyla och att det knottrar sig över hela benet. Svårt att beskriva känslan men typ som att håren reser sig av något riktigt kallt fast det inte är så kallt. Det är något där. Det som verkligen fick mig att ligga där och fortsätta blunda var när jag fick känslan av att någon satte sig på min sängkant vid mina knäveck. Jag kan ju säga att när man känner det vill man inte öppna ögonen och titta efter vad det kan vara.

Javisst jag gillar det okända och kanske kunde tycka att man blir lite mer skvättig än vanligt när man ser på sånt och börjar inbilla sig mer saker runtomkring. Jag berättade det för min mamma som känner en tant som man kan se lite av som ett medium. Men först trodde jag det bara var en känsla, men sen inte för så längesedan hände det igen.

Mitt i natt och vid sängen, nu vaknade jag av att någon drog undan mitt täcke och det kändes som om någon försökte lyfta mig, men det var inte på ett våldsamt sätt utan mer försiktigt. Någon som egentligen inte hade avsikt att väcka mig. Denna gång blev jag sur och drog tillbaka täcket och vår dotter vaknade till men somnade om igen efter en stund. Samma kalla, rysande känsla igen mot benet och vid mitt öra. Denna gång bad jag verkligen mamma att prata med tanten om det och försöka få henne att ta reda på om jag hade besök från andra sidan.

Nu fick jag äntligen veta, att ja det hade varit aktivitet hemma hos oss. Jag hade haft besök av en förvirrad dam från runt 1800-talet. Hon sökte efter ett borttappat barn och det var nog därför hon hade sökt sig till oss för att ungefär kolla vems barn det var i vår säng. Hon var inte anknuten till någon av oss utan hon var markbunden och hade funnits i kovland runt där vi bor. Tanten och hennes dotter hade hjälpt henne över till andra sidan och dom hade stängt ner mig då jag var känslig för såna besök och känner av dom. Så nu funderar jag på att ta hjälp av svärmor att söka rätt på någon dam som förlorat ett barn under den tiden och som kan ha bott häromkring.

Vem vet du kanske också har osynligt besök hemma hos dig som du kanske inte vill tro är sant.?

Hej då hjärtat!

Jag vill inte vara delaktig i beslutet, jag vill heller inte veta vilken väg du ska få vandra på. Jag hoppas bara att du får det bra oavsett kommer det göra så ont vilken väg du än får gå.

Du är alltid den bästa som gett 110% även om det inte alltid har gått bra, det är mycket glada minnen vi haft tillsammans och dom kommer jag alltid bära med mig. Inget av valen känns rättvisa mot dig längre. Båda har sina för och nackdelar. Åker du till Östersund så vill jag inte veta när eller kommer du få beta på dom evigt gröna ängarna så vill jag inte heller veta. Jag önskar dig bara all lycka på din resa vidare till den sista platsen.

Jag har bett några om hjälp i hopp om att hitta ett hem här, vissa ha hjälpt andra struntar i att ens svara så er tänker jag inte ens nämna något till, vet bara att jag tänker inte ställa upp för er den dagen då det behövs.

Du kommer alltid vara min Snutten Q, hos mig är du alltid välkommen och blir det en nästa gång kommer du hem och de blir den sista hållplatsen för dig i så fall till din eviga vila.

 Bästaste Jikas Question! jag hoppas att det är du som står utanför kyrkan när jag gifter mig det ser ja fram emot=) saknar dig

you belong to me

Spelar det någon roll längre??

Under många många år har Jikas Question varit mitt allt, vi har upplevt så mycket minnen tillsammans både bra och dåliga som jag fortfarande lever med och njuter av än idag. Det är inget som är glömt och jag upplever det fortfarande som om det skulle ha hänt igår.

Det värsta som kunde hända var att man faktiskt blev vuxen en dag. Tiden har betytt så mycket för mig då jag hade svårt att skaffa nya vänner i skolan så blev mina vänner djuren och de ha dom alltid varit. Jag bygger en relation till mina djur som ingen annan gör. Question har stått mig så nära och det gör han än idag fast han inte är hemma men det går inte en dag utan att jag tänker på han och önskar så jävla mycket att han kunde få komma hem.

Han har varit utlånad till 4 stycken sen ja sluta med travet. Han har haft det bra de är inte de, men jag lovade mig själv att det inte skulle få hända, att han skulle få vandra runt över allt. Han är 19 idag jag har haft han sen han var 3år. Just nu gör jag allt som står i min makt för att han inte ska åka till Östersund till ett annat hem, det är för långt bort.

Det är tryggheten att ha han på hemma plan om det skulle hända något vilket det gjorde en gång. Man kunde vara där snabbt om det skulle gå riktigt illa. Man skulle hinna säga hej då. Sen om han är hos någon annan det skiter ja i men inte så långt bort, då blir ja för maktlös och det vill jag inte.

Samtidigt är det något i min mage som säger att det får inte hända att han åker. Jag vill att min dotter ska få uppleva en tid med han också. Min mamma ha ringt och pratat med mig om detta, ärligt så vill jag inte höra. Jag vill inte prata om det. Jag tror det säger allt, han betyder för mycket för att släppa han så långt. Det gör för ont. Jag var sömnlös igår och iförgår. Jag grät igår kväll så min sambo fick trösta mig. Jag vill inte, ja orkar inte och jag blir för ledsen att låta han åka. För mig är det slut diskuterat jag släpper han inte så långt.

Min sambo skulle ringa till sin mamma idag och be henne höra med två tjejer här uppe om dom ha någon plats till övers. Finns det kan ja ta hand om han själv med glädje.

Detta påverkar mig så mycket att jag sluter mig själv, säger inget, orkar inget blir deppad och sen så extremt ledsen. Som ja sagt förut jag tar hellre bort han för då vet jag vart han är, inget kan hända och han har det bra. Men jag kommer sakna han dessto mer då. Det är nog därför jag vill börja jobba igen så fort som möjligt för att ha råd att ha han själv, så pass mycket att jag inte ens tänkt att Hailie måste få en dagis plats först.

Ingen förstår egentligen hur det känns när man har den relationen till ett djur men som sagt han tröstade mig när jag mådde dåligt när jag kom hem från skolan, när ja var ut med han behövde jag inte tänka på något jag var alltid glad han gjorde mig glad om inte annat. Han var min bästa vän! jag ha samma relation med sammy.

För mig är tanken att åker han det är det stor risk att jag aldrig mer kommer se han igen. Då är han borta. Jag vill inte leva med det. Just nu ha jag en klump i magen och är låg. Ska ta en promenad med Hailie och hundarna nu för jag måste få andas. Jag vet bara att jag vill inte. Jag ska försöka hitta en annan lösning.

Snart vännen hoppas jag du är hemma igen där du hör hemma och som jag har lovat.

Snart slut.

Ja snart går min mamma ledighet ut, har dock inte sökt något dagis men tänkte göra det ikväll då jag vet lite  mer om framtiden. Idag ska jag in till arbetförmedlingen och kolla om ja kan fortsätta med mitt anställningsstöd hos min bror eller om jag måste söka ett annat jobb.

Förhoppningsvis får jag återuppta anställningsstödet. Om inte annat har jag hittat ett jobb som jag tror kan vara lämpat för mig som inte är sommarjobb eller vikariat utan en fastanställning. Jag har ju meriterna till  att söka det jobbet. Visst kan jag vara mamma ledig lite längre men då måste min sambo föra över alla sina dagar till mig.

Men det känns som att jag vill jobba nu och komma tillbaka i arbetslivet igen, då det har varit väldigt knapert på ekonomifronten under den tiden jag har varit hemma.

När jag får första lönen efter mammaledigheten ska jag ge igen lite pengar till mina underbara föräldrar som varit så snälla och ställt upp i dessa svårigheter. =)

glömde.

Jag glömde igår eller ska väl kanske säga att det blev lite sent igår så jag orkade inte riktigt lägga upp en bild eller tala om vad boken hette som jag läst ut men här kommer det i alla fall.

Boken är helt klart värd att läsa men är man inte så intresserad av ämnet så kan nog den bli lite torr och jobbig samt svårt att hänga med. Vad boken heter ser ni ju så klart på bilden nu som är hämtad från google.

Läst ut en bok

Wohoo ! har äntligen läst ut en bok på jag vet inte riktigt när men det var faktiskt kul. Boken har med mitt intresse att göra om andra världskriget. Som sagt var man lär sig något nytt hela tiden.

Vad ska man säga om boken?

 jo den är helt klart intressant och jag har lärt mig mycket och fått en mer beskrivning om nazisternas underliga tänk om självaste ariska rasen och judarna den är verkligen helt rubbad och som författaren skriver i sitt kapitel "tack" så kan hon inte förstå hur vuxna människor och framför allt forskarna som det handlade om i den här boken, kan söka efter något som är uppbyggd på endast lögner och påhittade samt förvridna sagor om att det någonsin ska ha funnits en arisk ras. Dom även visste om att det endast var lögner och att det aldrig skulle till att finnas något som den rasen.

Visste ni?

Visste ni om att ett forskarlag från nazityskland, blev hit skickat för att göra avgjutningar av hällristningar och runor här i Sverige. I självaste bohuslän, där det finns gott om runor hade dom varit och gjort avgjutningar och det i hopp om att finna det dom sökte. Det var det ingen som nämnde i skolan minnsan. Även att två framstående forskare från den hemska avdelning har bott i Sverige efter krigstiden men har sedan flyttat tillbaka igen till Tyskland och dom har levt i lugn och ro sedan fram tills dom gått bort.

Hemskheter.

Dessa forskare utförde hemska tester och experiment på människor i olika läger. Bara för att en forskare ville ha en skelettsamling av "olika sorters judar" så lät han plocka ut några som föll han i smaken sedan mätte han huvudena osv och skrev ner vad dom tillhörde sen, skulle ju skeletten ställas ut och skickas ut till olika universitet för att utbilda framtidens ledare i SS. Han gasade ihjäl dessa människor, hundratals endast för detta att få en skelettsamling. Det är ju så rubbat sadistiskt tänk så jag vet inte ens själv om dessa gubbar inser själva hur sjukt det var de dom gjorde. Hur dom fick fram skeletten är ju så man blir illamående. Dom sänkte ner kropparna i bensin och något mer för att det gjorde att hud och köttet lossnade från skelettet.

Usch det värker i kroppen av att tänka på det. Stackars människor, ingen av dessa forskare mer än 1 blev avrättad av rättegången i Nurnberg. Kanske 2 tog sitt eget liv dom andra har levt som vanligt.

Boken.

Boken är klart bra och man får se och kan lättare förstå hur vridet och förvrängt allt var. Men en sak förstår jag inte hur forskarna själva kunde tro och utföra allt det här. Det är ju ett enormt jobb dom lagt ner för ingenting och som ingen idag vill veta av. Här snackar vi naiv. Hur kunde man följa och lyda en ledare som utförde och som själv verkligen trodde detta var sant.

Jag undrar vem som egentligen var riktigt funtad där.

Lite träning

Tog ut snuttan i pulkan och skottade bort snöns som föll ner igår. Så det vart min träning idag fick gå ut två gånger då Hailie var tvungen att sova mellan gångerna då hon verkade bli så trött av friskluften. =)

Hon har sovit middag hela tre gånger idag som vanligt. Igår när vi åkte hem från affären så såg vi räven som smyger runt hörnen här ute på åkern. Men vi har även sett att på baksidan av huset står det två små granar var av den ena har blivit av med varenda topp på grenarna och den ena var helt avskalad på toppen. Det är jätte lika spår runt där som går över vägen till andra sidan, det tyder på att det även stryker om kring stora älgar så tätt in på huset, det kanske förklarar varför mamma och pappas hund sticker iväg på kvällarna och spräcker halsen då hon ylar och skäller.

Såg även i helgen då vi var ut och gick vad enorma fotspåren är, nu har ju jag relativt små fötter storlek 35 och hela min fot gick i spåret, tecken på en sju jäkla älg som har gått över vägen.

Dom har ju aldrig varit riktigt så nära men det har väl blivit efter att hästarna försvunnit från gården. Ganska spännande ändå att se att dom varit så nära.

Mamma och pappa har så mycket fler spännande tv-kanaler än oss, mina favoriter är National geografi, Viasat History, discovery ( har den hemma också), disneychannel mfl. Viasat History ser jag på mest nu. Har väl sett på dom flesta dokumentärer om andra världskriget, men även en annan. Det var på Nat. Geo wild. Självklart var det i Thailand där halva min familj befinner sig, det var om någon flod som flyter vid Bangkok och en bra bit förbi där, tydligen ska folk har blivit attackerade av något enormt i vattnet där det är grunt, Och människorna har fått djupa sår och blött otroligt mycket, vissa barn har tydligen dött. Dom undersöker det där och då blir dom kontaktade för då har en fiskare nyligen blivit attackerad. Dom hade plockat ut en jätte lång, spjutliknande tagg från hans ben. Det visa sig komma från en sötvattens stingrocka, bara det att den vägde 300kg. Så jag skulle aldrig doppa fötterna i något där jag inte vet vad som kan finnas eller där jag inget ser i alla fall.

Stolt mamma!

ja idag är jag faktiskt en stolt mamma och det får man faktiskt vara. Min dotter tog sina första staplande steg här i köket utan att hålla i sig. Man blir alldeles full med lycka för varje framsteg hon gör. Fick även veta idag att svärmor köpt en gåbil men nu vet jag inte riktigt om den kommer att komma till så mycket användning då hon redan börjat gå utan stöd.

Just nu ligger livet på topp känns det som =) förutom att bilen fortfarande inte vill fungera hundra procentigt ska in med den igen och prova igen och se om dom vill göra en framvagnsinställning. Sist gick det ju inte. Nu ska vi snart gå till sängs då det är upp tidigt för att lämna in bilen å det.

Yes vi lägger oss tidigt jämfört med vissa, då min sambo börjar nu vid halv sex annars börjar han kvart i sex och då skjutsar jag han. Så min familj kliver upp 5 på morgonen varje vardag, imorgon kliver jag upp så tidigt just för att ja vill åka in med bilen så tidigt som möjligt. Nu den här veckan har jag och dottern klivit upp halv sju eller sju vilket har varit skönt och dom två timmarna gör mig faktiskt utvilad och nöjd nu. Hundarna är också nöjda över att få komma ut tidigt på morgonen. Dom är helt slut på kvällen så dom somnar tidigt dom också. =)

Men nu ska jag ta och gå för dottern är otroligt trött och vill äta sen sova =) så jag säger go natt nu så hörs vi mer sen !

Fundering!

Funderingarna går lite just nu mot sommaren. Våren är ju snart här känns det som och sen är det äntligen en sommar där man kan umgås riktigt med vår dotter och hitta på roliga saker. Vi funderade faktiskt på att åka ner till Örebro nånting för tydligen är deras drakborg kalas stor jämfört med här uppe, sen har dom så mycket mer roliga affärer att titta på. Det verkar finnas mycket kul att hitta på där nere.

Vi passerade ju något flera gånger där nere som hette Stallbacken. Det blev jag nyfiken på för vi gick aldrig in dit men man skulle vilja ta sig tid att gå runt och se sig om lite mer. Bekanta sig mer med staden då man kommer vara där nere några gånger. Det finns lite att hitta på något nu mot sommaren.

Vi har ju nu bara varit ner på korta semester i söderhamn, nu vill man ju göra något mer =).Min sambo vill ju även pyssla med altanen hemma också och sedan lite ute. Vi ska ha mycket blommor ute på altanen och på framsidan det ger mer hemtrevlig känsla då.

Nej nu ska jag gå och byta en liten blöja och sedan gå ner i blåsten och möta upp min sambo så han får lite sällskap hem =) hoppas att vi inte blåser bort bara =)

Ute på landet!

Ja då är vi ute i mitt barndomshem och vaktar hundar och hus =) det går jätte bra faktiskt, vi har ju haft strålande väder då solen är framme och nästan upp mot 10 plusgrader, härligt tycker jag. Det känns som vi har packat med oss halva radhuset men jag saknar ändå lite saker. Som barnvagnen den vill jag åka hem och hämta tänkte passa på att kunna ta lite promenader ner och möta min sambo när han går hem från jobbet så han får sällskap och jag får komma ut och röra på mig lite mer.

Hundarna har det super kul, nu när det varit fint ute har dom bara legat i solen i snön och myst. Min sambo har slitit hårt men han tycker det är kul, nu har han skottat fram brevlådan åt mina föräldrar som var helt översnöad och posten hade nu skrivit på ett av breven han lämnat i brevlådan med stor text: SKOTTA. Så min sambo tog väl i så nu har han skottat så dom till och med kan köra in med bilen ordentligt brevid brevlådan. Igår rasade all snö ner från både stallbyggnaden och huset. Ett lite meddelande till mina föräldrar är att altan taket är kvar och all snö har rasat ner framför källardörren men den håller ännu =)

Allt går bra här i alla fall och idag ska jag göra litet ärende åt mamma på banken om det går annars får det bli imorgon.

Jo vår bil har ju krånglat lite då. Vi hade bokat tid i måndags på gummiverkstaden för en framvagnsinställning. Men dom hann inte mer än att hissa upp bilen så kom killen in och sa att han stött på problem. Jippie! tänkte jag. Vi blir tvungna att byta styrleden vänster fram för den var väldigt sliten. Så det kostade ju lite. Inte nog med det så hade bromjäveln vänster bak nypt fast så det luktade ju satan om bilen, men vi fick köpa en renoveringssats till den bromsen och helt otroligt så var vaken oket eller bromsskivan sliten. Men det har varit lite små problem med bilen, det har varit mycket som behövt bytas ut, men den är ju såklart 12 år och det är ju saker som blir slitna som måste bytas oftast på henne. Så i helgen ska vi byta styrleden och kanske ta en balansering nästa månad, annars blir det en väldigt fattig månad.

Sen är ju vår dotter nyfiken av sig och gillar att peta på saker, så det är mycket skåp och det som hon öppnat och rivit ur lite saker från så vi hoppas att mamma och pappa hittar igen det hon rört till för hon är ju där varje dag och det är ytterst svårt att ha hundra procentig koll på henne. Det är ingen idé att säga ajaj för hon ger en samma svar eller så skrattar hon och fortsätter.

Idag ska vi svänga förbi hemma då vi måste ut och handla på Ica maxi så funderar på att hämta barnvagnen då också. Min sambo behöver lite mer rena kläder då han jobbat så svetten lackat på han, Hailie behöver också lite mer ombyte då hon ha sölat, spytt och lite annat och ja behöver mer tröjor ja med haha så det blir mycket att släpa hem sedan men man kan ju åka iväg dagen före och lämna hem det vi inte behöver.

Näe nu måste ja gå tänkte åka till banken och det så lill stumpa får sova i bilen för hon är super gnällig då telefonen väckte henne lite tidigt. Men där får ni en uppdatering i alla fall. Kram på er.

städ och tvätt inför veckan..

Idag är det städ och tvätt för hela slanten som gäller. Eller städandet blir det lite si sådär med i och med lill tjejen som ska hänga runt benen på en och gärna vara med =)

Till veckan ska mina föräldrar ha det så lyxigt som att åka ner till Thailand och hälsa på min ena bror som är där nere och kommer vara det nu fram till våren. Det innebär att vi kommer då inta mina föräldrars hus och passa deras hund och i två veckor. Det ska bli skönt att slippa gå med hundarna i koppel med barnvagn framför allt när dom är två stycken och ska dra åt varsitt håll.

Så nu försöker jag hinna med att tvätta upp lite kläder och det så att det ska finnas rent att ha med sig dit bort, samt städa undan så man slipper komma hem efter två veckor och till ett totalt kaos. Vi lär väl ska hem emellanåt och ta in vår post och vattna lite blommor också mitt i veckan.

Det ska bli så skönt att kunna ta ut lill tjejen i sin pulka och dra ner henne till sjön om det är fint väder och bara glassa i solen om det blir någon. Sen kan vi ju hoppas att vår förkylning ger med sig tills dess också.

Blir till att svänga in hos föräldrarna i helgen och kolla upp om det är något speciellt vi ska komma ihåg att göra. Sen ska det väl packas ner lite kläder och annat. Man ska väl inte ta med sig för mycket för det ska ju med hem också.

Jag hade tänkt ta med mig litegrann och sen när man åker hem och tar in post och kollar blommor kan man dumpa av smutstvätt och sånt och ta med sig rent. Det löser sig eftersom. Nu ska vi vara hurtiga och gå bort till affären så dottra får sova i vagnen.=) Älskar min underbara familj <3

det blev rörigt i huvet!

Ja nu blev det rörigt i mitt huvud. Fick nu vet att min gamla ponny behöver nytt hem till våren igen.. Det känns lite jobbigt för mig då jag tycker att han fått vandra runt till olika lite för mycket nu för hans ålder. Det känns inte okej längre.

Han är 19 år nu ha haft honom sen han var 3 år nu hoppas jag i stället att han ska få komma hem till mamma och pappas gård igen nu till våren och sommaren. Sen ställde jag mig själv en ganska rakt på fråga. Vad är rättvisast mot honom just nu?

Att han får ytterligare flytta till någon som kanske bara har han i ett år till och sen får flytta igen för att deras tid inte räcker till igen?

Jag själv har inte råd att ha han själv här där jag bor det finns inte ekonomi till det just nu och det lär inte finnas på ett tag heller vilket gör mig så ont. Man kanske ska bryta sin egen dröm, önskning och hopp om att jag själv ska kunna ta hand om han och betala allt själv så han kan bli gammal hos mig det kanske helt enkelt inte blir så rättvist mot mig själv eller honom.

Det finns ett tuffare alternativ men det kanske är det bästa.. Ta hem han över vår/sommaren och sedan låta han få gå på dem evigt gröna ängarna mot hösten/vintern. På så sätt slipper han vandra och han får komma hem och vara hemma en sista gång så man hinner säga hej då ta sig tid att förbereda sig själv för att det kan vara de bästa för honom just nu.

Det får tårarna att sätta sig i halsen på mig direkt bara av tanken men för mig är det kanske lugnast så, rättvisast så... Det gör så jävla ont men det kanske är det enda rätta som finns just nu. Den dagen kommer ju att komma förr eller senare men då kanske han inte är hemma man har inte chansen kanske att få säga hej då, finnas där.

Han är världens bästa som finns och kommer alltid att vara.

Super mamma !

Känner mig som rena super mamman ibland trots att man bara har ett barn. Men det är Hole lot of Hailie om man säger så, även om det bara är hon så är det mycket av henne. Hon hörs och syns hela tiden sen att man aldrig kan släppa henne ur sikte under längre stunder gör det hela mer krävande och svårt att kunna göra saker. Som nu när jag fyllde år bara att försöka baka är näst intill omöjligt utan att ha henne i köket eller att hon sitter i sin matstol brevid så man har koll men nu sitter hon inte ens still i den längre. Men jag klarade av att baka kärleksmums och en tårtbotten. Sen igår bakade jag en sockerkaka men det är hela tiden med lilla damen under uppsikt.

Hur klarar man egentligen av det med allting, städ,tvätt, laga mat, baka?

Man kan ju se sig själv som en super mamma. Nu efter den här veckan tänker jag ta det lite lugnare faktiskt det ska väl inhandlas lite mat och lite städ lär det ju bli men baka det får vänta tills lilla damen i familjen fyller år =)

Min blogg !

Jag har bestämt mig för att ha en alldeles egen blogg där jag får skriva ner mina egna tankar och funderingar som sker kring mig. Man kan behöva få skriva av sig när man är en mamma och låta sina egna tankar, drömmar och funderingar får flöda.

Ja det är ju inte alla som vet vad jag tänker, vad jag vill göra med mitt liv eller vad jag gillar att göra nu för tiden. Dom flesta som känner mig skulle fortfarande säga att jag gillar att hålla på med hästar och travet som jag gjort förut. Ja det gör jag men inte i samma anda som jag en gång i livet gjort förut. Det kan vara mysigt ibland att få snusa på en mule och ut på en liten tur men tävla eller det nja det vet jag inte riktigt om ja skulle orka med längre.

Då är det säkert många som undrar vad gör jag när jag inte är med familjen och är med dottern eller hundarna då??

Jo nu på senare tid har det kommit ikapp mig ett intresse som jag nog har egentligen haft låååångt tillbaka men som blivit större nu när jag vet lite mer om det. Mitt stora intresse idag är faktiskt andra världskriget. Framför allt tyskland under den perioden, det finns så mycket att lära och läsa om än det man får lära sig i skolan. Så mina drömmar nu är att kunna utbilda mig och jobba med det.

Men det är ju det att jag har inte riktigt så stort självförtroende för att tro att jag kan klara av att läsa inom det. Jag vet inte riktigt varför jag inte vågar tro på mig själv att jag klarar det, känns just nu bara som att det är en dröm som kommer förbli det. Sen vet jag inte riktigt vart jag ska börja heller.

Jag vill bli något... vill inte ha titel i yrket som undersköterska längre det är ju inte direkt ett drömyrke längre enligt mig. Jag hoppas att jag ska finna styrka och mod till att våga göra det jag vill, låta min dröm gå i uppfyllelse Kan bli lite svårt när man är småbarns mamma men jag vill bli något vettigt och inte jobba på timmar hela tiden för det ha jag gjort så länge. Men just nu är det bara en dröm så v får se hur det artar sig eller hur?? =)