Nu är dottern ska börja på dagis så kan man i alla fall försöka hitta ett jobb men det är dock inte så enkelt. Det finns begränsat med jobb och det är svårt att hitta ett som passar min livsstil just nu förut var det inga problem med arbetstider men idag kan det dock bli det. jag har mycket ideér på vad jag vill göra och vad jag skulle kunna göra men det är ju just det att komma igång och sätta det till verket. jag har en del drömmar också men det är som sagt var en väldigt lång bit att gå men ska man verkligen bromsa sina drömmar bara för att det kan ta tid?
Man vill ju inte ge upp sina drömmar heller och låta det vara för att sen långt senare i livet ångra att man aldrig gjorde dom. En grej som jag tänkt göra nu men som dock är svårt med familj och barn nu, eller det har varit en dröm att få gå med i försvaret som yrkesmilitär. Militären har alltid varit intressant för mig men jag har inte riktigt känt att jag har karaktären kanske för att klara av det. Förr var man ju så blyg och vågade inte riktigt för man var rädd att det skulle gå dåligt.
Mina drömmar är idag att på något sätt jobba med tysk militärhistoria, kanske starta eget eller kanske plugga vidare till något som leder mig till detta eller kanske jobba med att informera och hjälpa andra med barn som har dysmeli. Eller kanske få jobba med krigsskadade och möta dom, som jag har skrivit i ett inlägg sen långt tillbaka, så tror jag att krigsskadade och dysmelister kan dra nytta av varandra och ge stöd å hjälp i vardagen.
Men som sagt ska man uppfylla drömmarna eller ska man bara låta dom vara just det... drömmar?? Som sagt det gör mig kluven så just nu vet jag inte riktigt vart jag ska börja någonstans.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar