Bokrecension!

Ibland när jag går ut med hundarna på kvällen och det är riktigt bitande kyla som går igenom alla klädesplagg oavsett tjocklek. Det är stjärnklart men ändå kolmörkt ute, det är dessa gånger jag faktiskt kan ge en tanke åt alla dom som suttit i en skyttegrav eller ett värn utan värme och tillräckligt med kläder för att hålla sig varm. Sömn finns knappt ens med på kartan, rädsla som aldrig lämnar dig och hunger för att äta det hinner man inte för att du är alltid på flykt eller i rörelse. Eller helt enkelt så vågar man inte röra sig i den tillfälliga trygga vrå du hittat för risken att bli sedd och skjuten finns alltid runt hörnet.
Under andra världskriget kämpa flera hundra tusentals soldater för sina liv, vissa slogs för en diktatur där man skolades, hjärntvättades och skrämdes för att tro på något som sen skulle till att falla som ett korthus. På andra sidan mot kämpade man detta för att få stopp på eländet oskyldigt folk blev utsatta för. Alla slogs även för att rädda sina egna liv.

Boken jag har läst heter Front soldaten, den tyske soldaten under andra världskriget. Här har författaren plockat fram brev, dagböcker och även citat ur några av dessa soldaters egna böcker och vittnesmål. Författaren granskar osentimentalt den verklighet dessa soldater mötte som vardag under kriget.

När man har sett dokumentärer, filmer och läser andra böcker så framgår det bara hur elaka och vilka hemska saker tyskarna utsatte judarna för och krigsfångar eller landsförrädare. Men hur var det egentligen på den fientliga sidan? Varför utförde dom de hemska dåden?

När man kom till sin träning så skulle dom se upp till den högsta överordnaden som mer än sin pappa, vilket dom gjorde och gav han också smeknamnet Papi. Träningarna gick ut på att ha en stark gemenskap och relation till varandra oavsett rang. Samt att vara ute i sträng kyla i lite kläder, knappt någon mat att äta. Allt för att vänja mannarna vid allt som skulle till att komma ute vid fronten. Den inre viljan att klara sig och visa sin styrka tar över vid överlevnadsinstinkt och här blir dom tvungen att hjälpa varandra för att klara sig ur det. Läran att slåss till sista man.

En soldat beskriver en upplevelse under träning mot närkamp med pansarvagn. Hur man snabbt ska upp på pansarvagen, öppna ingången högst upp och kasta ner en sprängladdning, sen snabbt ta sig därifrån för att söka skydd. Dom tränades tills det verkligen gick av sig själv, ingen tvekade och allt flöt på.

Han beskriver sen ett möte med en rysk pansarvagn, han gör sig redo som han är lärd. Pansarvagnen kommer inom räckhåll och han tänder laddningen, springer och hoppar upp på den för att snabbt öppna luckan och inse att det är en lucka till....
Den andra luckan har ryssarna låst och kan endast öppnas inifrån. För ryssarna blir detta en snabb mardröm då dom inte vet att det sitter en tysk uppe på. Tysken tänker fort och ser endast ett litet hål i luckan, han sticker fast laddningen i hållet och kan genast höra ryssarnas panik inne i vad tysken beskriver en bepansrad likkista. Laddningen tänder och skriken tystnar. Pansarvagnen stannar och den tyske soldaten kan knappt få grepp om vad han precis har gjort och vad som hänt där inne.

Alla soldater beskriver sin rädsla, vissa gör faktiskt på sig och det är ingen som bryr sig för alla gör det oavsett hur tuff och tränad du är. Dom lider av hemskt ångest, lukten från döda soldater som omringar dom varje dag, kylan, regn och att aldrig ha riktigt torra eller varma kläder på sig. Hur dom börjar tvivla på propagandan och sina överordnaden som ständigt måste hitta nya saker som ska pressa soldaterna hårdare in i att tro att det dom gör är rätt.
Många män var så hårt disciplinerade och rädda att göra något fel så många bröt ihop i gråt när ensamheten fanns tillgänglig. Och det var inte en enda man som faktiskt inte grät någon stund varje dag. ¨

Några soldater hade hittat en lastbil fullastad med mat, cigaretter och lite annat i en ravin. Dom hade inte ätit på dagar så dom kastade sig ner dit och beslutade att äta upp allt som fanns. Soldaterna blev tilldelade mat och cigaretter. Hittade någon mat som inte blivit tilldelad till någon annan kunde man straffas med döden. Dessa soldater kunde återvända dit dom skulle utan att bli påkommen, men två stycken hade inte haft samma tur utan hittades hängda i träd.dom hade en varsin skylt om halsen. " jag är en tjuv och en förrädare mot mitt land." Soldaterna som klarat sig började gråta, detta hände ofta även dom som misstänktes desserterat eller inte haft korrekta papper.

Boken fick mig att se att även om dom var tyskar och man ser bortom dom som inte var i lägren utan vid fronten och kämpade för ständig överlevnad. Hur hade det varit om ryssarna talade om för tyskarna och tvärtom hur rädda dom egentligen var där dom satt i sina skyttegravar å räds för sin fiende. När sen Hitler dog och allting tog slut för att inse att allt dom trott på och kämpat för finns inte längre. Sen hur många det är som har förlorat sina liv för ingenting och hur många som förlorat någon/några för ingenting.

Allting har två sidor att se på och man ska se på båda innan man gör sin bedömning och jag hoppas att alla gör sin bedömning klokt och inte så snett som ledde till att andra världskriget faktiskt kom till. Detta är en bok som är helt klart värd att läsa med mycket intressanta vittnesmål och händelser. Sen även för att få en inblick hur det har varit vid fronten under andra världskriget.

Bilden är tagen från google.